WTF with Marc Maron
Tidigare i år skrev jag en text om den amerikanska podcasten The Nerdist. Jag håller fortfarande med om det jag skrev - att de bjuder in intressanta gäster som tillåts tala till punkt, men att jag också störde mig på programledartrions ängsliga strävan att uppfattas som nördar trots att de faktiskt bara är helt vanliga bromandudes. I min bok är man definitivt inte automatiskt en nörd bara för att man spelar Modern Warfare. Det hjälper inte att man basunerar ut det i meningar som "Oh my god we are such nerds I played Modern Warfare for like 4 hours yesterday!" var och varannan minut. I brist på vettigare alternativ lärde jag mig att stå ut med The Nerdist-gänget, men tack och lov dröjde det inte särskilt länge innan jag upptäckte Marc Marons eminenta podcast WTF.

Marc Maron är, till skillnad från de ängsliga "nördarna" i The Nerdist, själv intressant som person och en erfaren ståupp-komiker. Ett par av hans shower har getts ut på album och finns på Spotify. Min favorit är hans återgivning av sitt besök på det absurda Creation Museum i Kentucky. Efter ett par hundra avsnitt lyckas Maron fortfarande berätta underhållande anekdoter om sitt struliga förflutna med droger och avgrundsdjupt självförakt.
Några av mina favoriter utöver Louis C.K.-avsnittet är avsnitten med Dan Harmon, Loren Bouchard, Stephen Merchant, Bryan Cranston, Ken Jeong, Conan O'Brien, Eugene Mirman och Robin Williams.

Värvet, lett av Kristoffer Triumf, är mer eller mindre en försvenskad kopia av Marons podcast. Det är ingen hemlighet. Triumf har i flera avsnitt berättat att det var just WTF som inspirerade honom och han har rentav spelat in ett avsnitt med Maron som gäst. Triumf är en nybörjare inom ståupp och långtifrån lika karismatisk som sin amerikanska föregångare. Medan Maron får sin gäster att öppna sig genom att själv pladdra på om sina tillkortakommanden sitter Triumf knäpptyst långa stunder. Man får nästan intrycket att hans gäster pratar vidare för att undvika att pinsam tystnad ska uppstå. Både Mona Sahlin och Annika Lantz har kommenterat hans i podcast-sammanhang tämligen oortodoxa intervjustil, men säga vad man vill om den - den fungerar.
Många intressanta gäster har besökt Triumf i Vällingby och det var ett tag sen gästlistan dominerades av ståupp-komiker. Jag hoppas att det är en trend som håller i sig, för det finns redan tillräckligt många podcasts av, med, om och för ståupp-komiker.

Trots vad jag precis hävdade angående podcasts av, med, om och för ståupp-komiker så tycker jag att Kringlan Svenssons och Josefin Johanssons Crazy Town förtjänar ett hedersomnämnande för att det förmodligen är den podcast som får mig att skratta mest. Det tenderar att bli för många fylleanekdoter men kombinationen av Kringlans dödsångest och faux pas-upplevelser och Josefins uppsluppenhet och ordvitsande framstår som en outsinlig källa till humor. Måtte bara Kringlan få ordning på Skype snart.
Fina ord, tack så mycket!
SvaraRaderaGod jul,
K Triumf
(Vällingby!)