Sidor

fredag 28 december 2012

Topp 15 TV-serier 2012: 6. Borgen

Vad är detta:
Dansk dramaserie om en statsministers politiska och moraliska utmaningar.

Förtjänar sin plats på listan för att:
Maken till det här får vi nog aldrig se i Sverige: en intelligent, välspelad och spännande serie om regeringspolitik. Borgen har så bra regi och så allmängiltiga ämnen att min roomie blev gripen av ett fristående avsnitt bara av att slötitta lite under middagen. Under första och början av andra säsongen lider de privata historierna lite av Såp-itis, men oj vad serien tar revansch för det. Avsnittet där Kasper pratar ut om sin barndom är oerhört bra, trots människor som pratar på ett av världens larvigaste språk. Men det är hur Borgen vågar kasta sig in i svåra, infekterade ämnen som gör det till viktig teve. Det här är trots allt en serie vars allra första avsnitt börjar med en sågning av invandrarpolitiken från Borgens svar på SD.

Och varför kan vi inte få se sånt här i Sverige? Det har skrivits intressanta artiklar om den frågan, bland annat från SvDs skribent, som tror att en svensk version hade blivit "räddhågsen och politiskt korrekt". En av de saker som serien lyckas med är just att aldrig bli hysterisk och effektsökande, att alltid behålla en stadig fot i verkligheten, fast den måste leverera nytt drama varje vecka.

"Borgen" är en pärla och jag ser fram emot nästa års tredje och avslutande säsong.

Högtidsstund:
Sekreteraren Sanne är den mest sympatiska i hela världen och får hejarop från mig och Orpon vid de tillfällen då hon är med.

Svagaste ögonblick:
Vissa stilistiska saker blir lite för mycket, som lite för dramatiska klipp eller (sällsynt!) slow-motion.

Bästa karaktär:
Bent!

Bästa avsnitt:
"Hvad Indad Tabes, Skal Udad Vindes - Del II"

Balloonfighter undrar:
Hur stor roll spelar mat i den här serien?
Begränsad. Ett fåtal gånger signalerar det misslyckad ambition, som när Kespeths nya flickvän försöker laga god mat för att vinna hans hjärta.

1 kommentar:

  1. Det vore intressant att se en svensk Borgen. Men jag tror inte att tiden är fel. Snarare tror jag att tiden är väldigt rätt. Politisk satir verkar börja få ett uppsving och SD:s popularitet har stuckit hål i svensk skenhelighet. Det borde göra att vi kan syna oss själva mer än vi gjort tidigare.

    SvaraRadera