Topp 15 TV-serier 2012: 7. Justified

Vad är detta:

Modern västern om en skjutglad US Marshal som blir omplacerad till sin barndomshåla i Kentucky. Fyra på förra årets lista.

Förtjänar sin plats på listan för att:
Justified följde upp sin episka andra säsong med en komplicerad skurkfest där det ena drägget efter det andra slogs om Harlans knarkhandel. Mellan psykopaten Quarles, slaktaren Limehouse, skabbiga Dickie Bennett och förstås Boyd Crowder var huvudpersonen Raylan nästan relegerad till en biroll. Men styrkan i den här serien är just de många nyanserna av riktigt ful kriminalitet. Karaktärer som Wynn Duffy och Dewey Crowe är så småaktiga och samtidigt så larger-than-life att man alltid vill se mer av dem. Och om plottandet den här säsongen ibland blev lite väl tillkrånglat syddes det ändå ihop i en fantastisk säsongsfinal.

Högtidsstund:
Avsnittet där Dewey Crowe letar efter sina njurar var helt osannolika nivåer av awesome.

Svagaste ögonblick:
Svagt att inte få se mer av Tim och Rachel.

Bästa karaktär:
Hård konkurrens, men Wynn Duffy är nog det slemmigaste som går att se på teve.

Bästa avsnitt:
"Thick as Mud"

Balloonfighter undrar:
Klarar serien Bechdel-testet?
Hm, knappt. Justified är absolut inte så grabbig som man skulle kunna tro, och lyfter gärna fram sina kvinnliga figurer. Det är bara så få av dem jämfört med alla män. Men från i år minns jag flera konversationer mellan Ava och hennes eh, "anställda", och mellan Ava och Winona.

Topp 10 Tv-serier 2011: Plats 4: Justified

Justified är så jävla gött att titta på.

Det är gött bara att titta på Timothy Olyphants huvudkaraktär, delstatssheriffen Raylan Givens, som ständigt sjuder av undertryckt ilska och får anstränga sig varje avsnitt för att inte skjuta ihjäl de kriminella. Det är gött att bara befinna sig i Harlan, den fula, skabbiga lanthålan med sina halvraserade residens, anemiska skogar och smutsiga gruvschakt. Det är gött bara att lyssna på dialogen, den speciella Kentuckydialekten med sin unika diktion där varje replik låter släpig och shavig och samtidigt verkar läsas högt ur en 1800-talsroman.

Justified är en modern västern, den bästa sedan Firefly, och träffar alla rätt i sin genre. Här finns inget stort drama som spänner över flera säsonger, ingen grekisk tragedi i storyarken, inget behov av att experimentera med formatet eller lägga metaskikt ovanpå avsnitten. Det är en historia om att göra upp med sitt fula förflutna, om kriminalitet, provinsialism och försoning. En sådan serie behöver inget annat än en vettig miljökänsla och riktigt bra karaktärer.

Och oj, vad karaktärerna i Justified är starka och sanna! Det här är en show där alla är småkriminella, från huvudkaraktären, som beter sig som en sheriff ur en spaghettivästern, via huvudkaraktärens flickvän och pappa (en av de fulaste fiskarna i hela serien) till huvudkaraktärens barndomsvän Boyd Crowder och hans obehagliga gäng. Walton Goggins var fascinerande att titta på redan i The Shield, men karaktären Boyd är en helt ny nivå för honom. Den tvivlande och skuldbelagda banditen rymmer så många lager att bara de stirrande ögonen är medryckande. Scenerna mellan honom och Timothy Olyphant sprakar av elektricitet. Bara Bryan Cranston stod för större skådespelarinsatser i år.


För efter ett bra debutår växlar Justified upp i säsong två. Under debutsäsongen var det inte riktigt klart om serien ville berätta nya historier varje vecka eller bygga en längre storyark. Vi fick djupa scener med Raylans familj i det ena avsnittet och en fånig konststöldsplot i det andra. Under 2011 bygger serien en längre och mer ambitiös story om Raylan och klanen Bennett, som försöker ta över Harlan med marijuanahandel. Det är fokuserat och spännande och ger utrymme för alla karaktärer att utvecklas.

Justified blir också betydligt mörkare. Anlagen fanns redan i säsong ett - det här är trots allt en serie där protagonistens pappa rest en väntande gravsten åt sonen - men säsong två vågar gå ett steg längre. Som en riktigt bra västern drar den sig inte för att ha ihjäl viktiga personer och spela med tittarens sympatier. Den väldigt verkliga känslan av fara och ondska är alltid karaktärsbaserad.
Till skillnad från med Homeland är jag dock inte ett dugg orolig över Justifieds nästa säsong (som dessutom har premiär snart!). Får jag bara ett dussin avsnitt till med samma hårdkokta dialog, samma äkthet och samma fantastiska skådisar är allt gött i min bok.