The beardly

Ibland händer det att man snubblar över en skäggblögg som är lite extra värd. Trots den förvirrande ordningen på bilderna så rekommenderar vi The Beardly - en hyllning till skäggväxten.

Om hur överslagsbeteendet ledde mig till Francisco Fernández de la Cueva

Saluton!

Konrad "the goose guy" Lorenz, Niko "the autistic children guy" Tinbergen och Karl "the bee guy" von Frisch var behaviorister som grundade läran om djurs beteenden, etologin. För det fick de tre dela på Nobelpriset 1973. En av många saker som trion var först med att beskriva var överslagsbeteendet, displacement behavior på engelska. Överslagsbeteendet är en handling som uppträder när ett djur dras mellan två alternativ. Till exempel: när djuret i fråga får syn på ett främmande objekt kan nyfikenheten få det att vilja gå fram och undersöka saken, medan rädslan för det triggar flyktreflexerna. Resultatet av detta dilemma är att djuret reagerar med ett överslagshandling - och gör något helt annat, som att tvätta sig eller klia sig frenetiskt.

Det är här jag befinner mig. Jag dras mellan behovet av att plugga och lusten till att leka fritt. Jag hamnar i ett mellanting som yttrar sig genom att jag sitter vid datorn som jag ska plugga vid, men gör inte det som jag borde göra. Istället läser jag mängder av artiklar på wikipedia. Idag har jag hunnit beta av esperanto, bretonska, Malis demografi, Konrad Lorenz och mycket mer.

Jag har också hunnit läsa på om Albuquerques historia (troligen för att jag ser på Breaking Bad) och stadens grundare Francisco Fernández de la Cueva. Behöver jag påpeka att målningen som föreställer Nya Spaniens vicekung var dagens höjdpunkt?

Pacon!

Loudon Wainwright III

Jag gillar Loudon Wainwright III. Han är fruktansvärt ojämn men får då och då till riktigt bra låtar, som The Swimming Song. Man måste uppskatta en gammal singer/songwriter som bara inte kan låta bli att tramsa i ena låten för att i nästa vara nästan lika självutlämnande som Daniel Johnston. Förmodligen är det också därför han aldrig har fått det där stora erkännandet.

Jag gillar att lyssna på hans tre första album och höra hur skägget växer från album till album.

1970:

1971:

1973:

Efter den sviten gjorde han ett mustasch-album.

Troldspejlet

Egentligen hade jag tänkt skriva om TV-serien Klovn här men fastnade istället i det nostalgiska träsket. Som sydskånskt barn såg jag dagligen på dansk TV. Danska barnprogram ryggade inte inför tecknat våld, skadeglädje och känsliga ämnen som alholism. Det märktes bland annat i deras motsvarighet till Disneydags - Snurre Snups Søndagsklub ("Alkohol... Det smager fandme godt").

I alla fall, den kanske största magneten på dansk TV under min uppväxt var Troldspejlet lett av Jakob Stegelmann. Redan 1989 började Troldspejlet att sändas och det går fortfarande. Programmet riktar sig till barn och unga och har sedan det började handlat om TV-spel, datorer, film, böcker etc. I varje nytt avsnitt berättar Stegelmann om nya TV-spel, varvat med animerade filmklipp och reportage om nya tekniska innovationer. Tänk er 100 kilo godis drivet av en akademiskt lagd tekniknörd. Troldspejlet intervjuade speldesigners och visade hur det gick till att programmera spel. De hade också specialavsnitt där de till exempel riktade in sig på att recensera och demonstrera olika musikprogram. Ibland visade Troldspejlet hur man tog sig förbi knepiga banor eller så förklarade de någon särskild funktion i ett datorprogram, något som knappast var lättillgängligt tiden före Internet.

Danskarna har alltså haft ett TV-program om TV-spel som har sänts nästan varje söndag på DR1 (motsvarande SVT1) sedan 1989. Utöver program på Kanal 5 och TV4 (1993 respektive 1994) som ingen har sett hakade Sverige först på idén om ett spel- och teknikorienterat TV-program 1997 i och med Sajber.

Nu tänker jag se visionären Jakob Stegelmann recensera på Enslaved.

Assassin's Creed 2

Det finns förstås mer än en anledning till att det kan vara svårt att ta Assassin's Creed 2 på allvar (ansiktsanimeringarna, den lite trötta storyn, sloppy kontroll unt so weiter) men den främsta anledningen sammanfattas bäst av Family Guy*:



* Ett av få Family Guy-avsnitt jag faktiskt tycker är rätt roligt.