Sidor

Visar inlägg med etikett cykling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cykling. Visa alla inlägg

söndag 29 september 2013

Vecka 39: Wadjda ("Den gröna cykeln", Saudiarabien, 2012)


Vad är detta? Saudiarabisk drama från 2012 om en 10-årig flicka som drömmer om att börja cykla.

Varför? I Saudiarabien får kvinnor inte ens köra bil eller vistas utomhus utan sällskap av manliga släktingar. Biografer är förbjudna. Människor halshuggs med värja och stenas till döds för brott såsom häxkonst. Från detta medeltidsland kommer regissören Haifa al-Mansour. Hon är den första saudiarabiska kvinnan någonsin som har gjort en film (dessutom helt inspelad på plats i Saudiarabien). Det får man bara inte missa.

Kantor Wilhelmsson undrar:

1. Vad är det bästa med att vara kvinna i Saudiarabien?
Det är ingen som frågar en saudiarabisk hemmafru varför hon inte har gjort något av sitt liv.

2. Finns det något försvar för icke-konsensuell polygami?
Det kanske gör det lättare att ingå i affärsäktenskap.

3. Lista de tre bästa svenska TV-programmen som kunde handlat om koranen. T.ex. "Så ska det låta" (inte helt irrelevant för den här filmen).
Äntligen hemma (där jag är hela tiden eftersom jag är kvinna)
Det kommer mera (piskrapp)
Fem mullor är fler än fyra eid al fitr

Balloonfighter först framåt av kraftiga vindar:
Det verkar inte särskilt svårt att vara en rebell i Saudiarabien. Det räcker till exempel att vara tjej och vilja ha en cykel. Eller att vara kvinna och vilja spela in en film. Det sistnämnda har Haifaa Al Mansour trots allt lyckats med. Den gröna cykeln är helt och hållet inspelad i Saudiarabien - ett land där biografer är förbjudna och där kvinnor och män inte får beblanda sig på offentliga platser (varför regissören ibland var tvungen att sitta gömd i en skåpbil under inspelningen).

Filmens huvudperson Wadjda verkar besitta samma beslutsamhet som Al-Mansour. Det har gjorts filmer om kvinnors situation i muslimska länder förut, men det är tveksamt om någon har varit lika befriande självsäker som Wadjda. Det verkar inte bekomma henne att människor i hennes omgivning säger åt henne vad hon inte får göra. Hon fortsätter att spela in blandband med popmusik, ha på sig converse-skor och att tjäna ihop pengar till en cykel. Wadjda är lätt en av de charmigaste karaktärerna i det här filmprojektet.

Den gröna cykeln är en viktig film, men den tyngs inte ner av sitt budskap. Trots inblicken i ett besvärligt samhälle där kvinnors enda uppgift är att hålla käft och föda söner så lyckas filmen fortfarande i första hand att kännas som en charmig feel good-film om att gå sin egen väg.


Kantor Wilhelmsson gillalalala gillalalala gillalalalar läget:
Många barn har haft det svårt i det här filmprojektet, men Wadjda är den första som inte blir förd bakom ljuset av sina bråkande föräldrar, sin usla pappa, en idiotisk snuskgubbe eller en cykeltjuv. I Den gröna cykeln är det bara hela samhället som står henne i vägen. Det hjälper inte Wadjda att hennes mamma är kärleksfull och generös, eller att pappan faktiskt verkar bry sig om sin dotter (fast hon har fel kön).

Problemet är att hon är född i en kultur där kvinnor inte får synas offentligt och barn fostras till att ange sina kompisar om de råkar ta på varandra. Wadjdas dröm om att skaffa en cykel anses fruktansvärt opassande. Men i hemlighet bestämmer hon sig för att själv tjäna ihop pengarna, genom en tävling i Korankunskap. Långa kvällar över hon på att recitera texter om att syndare ska brinna i helvetet - allt medan pappan funderar på om han bör skaffa en ny hustru och överge sin familj.

Det är en tragisk historia ur ett västerländskt perspektiv. Men det fina med Den gröna cykeln är att den inte överdramatiserar, utan ger oss tid att faktiskt lära känna kulturen. Filmen är uppbyggd av lugna scener där karaktärerna gör kaffe (en evighetsprocess!), lagar mat, kastar stenar eller letar klänning, och det kryper in på livet. Karaktärerna är överlag sympatiska, utom någon enstaka lärare. Det hade varit så lätt för Den gröna cykeln att bli avskräckande och exotiserande - istället är den en verklig påminnelse om människor i en helt annan del av världen.

Statistik:
Cynism: 0%
Flexibel religion: -6%
Jätteroliga mustascher: 1
Subkulturer: 0
Populäraste idrott: Korankunskapstävling

söndag 19 maj 2013

Vecka 20: Le gamin au vélo ("Pojken med cykeln", Belgien 2011)


Vad är detta?
En pojke med en cykel.

Varför?
Vi skulle se Tyrannosaur men Discshop-strömmandet funkade inte (hejdå 39 kronor!), jag blev arg och bad Orpon välja vilken jävla film som helst på Netflix. "Belgien, 2011, bara 87 minuter..." lät bra.

Balloonfighter kliar sig i skägget och undrar:
1. Vem är den sämsta farsan - Guy från Pojken med cykeln eller Alamein från Boy?
Detta har blivit ett återkommande tema! Alamein är väl lite bättre eftersom han inte är helt samvetslös. Men Alamein var samtidigt så störig att jag har svårt att föredra honom.

2. Vad säger det egentligen om dig och mig att vi flera gånger under filmen önskade livet ur den 11-åriga huvudkaraktären?
Vi lyckades ju nästan också. Med detta i åtanke tycker jag inte vi ska ha dåligt samvete.

3. Även de flesta medelstora europeiska länder har någon unique selling point eller identitetsmarkör. Holland har tulpaner och hasch, Schweiz har gökur och händiga fickknivar, Tjeckien har öl och hockeyfrilla, Ungern har langos och nazister, Grekland har tzatziki och nazister, Rumänien har romer och nazister och så vidare. Vad fan är Belgiens grej?
Ja vi diskuterade ju det... Det närmaste jag kommer är Belgian Blue. Belgisk choklad? Serietidningar? Jag finkammar Wikipedia nu men det är svårt att hitta något om detta anonyma land.  

Balloonfighter drar nåt ur röven: 
Pojken med cykeln är typexemplet på en sån där kritikerrosad europeisk film som vinner massvis med filmfestivalspriser men som jag avskyr. Det är en film som inte på något sätt utnyttjar filmmediets styrkor utan bara skildrar något vardagligt trist rätt upp och ner. Jag tycker nästan att man kan lyfta fram titlarna på regissörbröderna Dardennes andra filmer för att illustrera deras fantasilöshet: Barnet (2005), Sonen (2002), Ett löfte (1996). Och precis så tråkigt som det låter är det. I Pojken med cykeln är det bara en skitjobbig 11-åring i röd tröja som cyklar omkring och har en kass pappa.

Jag blir både uttråkad och arg av att se Pojken med cykeln. Det är meningen att jag ska tycka synd om huvudpersonen Cyril men jag blir bara irriterad på honom. Den sista kvarten, när filmen börjar utveckla något som kan kallas för intrig, räddas Pojken med cykeln från att bli ett totalhaveri av samma mått som Sparvarnas sång, men ända in i det sista önskar jag att Cyril ska cykla in i skogen och bli sliten i stycken av björnar. Det är inte bara Cyrils fel - det är främst bröderna Dardennes fel.

Här är mina fem gissningar på vad brödernas kommande filmer kommer att heta och handla om:

Mamman: En film om en mamma som är deprimerad. Oklart varför, nåt om ett missfall kanske. Hon ligger mest i sängen och har morgonrock på sig och svarar inte i telefon.
Båten: Om en man vars fru har dött och så typ måste han sälja sin båt eller nåt.
Flickan med dockan: En flicka som bor på ett barnhem har en docka. Kanske hamnar hos en tråkig fosterfamilj.
Drömmen: En medelålders man flyttar från landsbygden till Bryssel men har svårt att anpassa sig. Han spelar på lotto, men vinner aldrig. Kanske tittar han ibland på ett svartvitt foto av sin gamla prisvinnande häst.
Tavlan: En kvinna vars man är alkoholiserad och så typ måste hon måla en tavla eller nåt. Mannen får gulsot, blir jättearg, har sönder tavlan och sen går de och lägger sig.


Kantor Wilhelmsson fortsätter:
Pojken med cykeln handlar om livet från ett barns ögon, och hur godtycklig de vuxnas moraliska värld kan ta sig. Det finns ingen genomgående logik bakom de andra karaktärernas beteende gentemot Cyril. Vissa hjälper honom av medkänsla, andra sprider kyla och apati och ytterligare andra försöker utnyttja honom till sina egna ändamål. En far och son blir utsatta för Cyrils våldshandlingar - fadern förlåter honom, men sonen gör det inte. En hårfrisörska hjälper Cyril genom hela filmen, men det är oklart varför. Kanske behöver hon en surrogatson.


Vi satt mest och hoppades att Cyril skulle dö så att filmen kunde ta slut. Han är elak, självisk, odräglig och låser aldrig sin cykel. Under en och samma film hinner cykeln bli stulen flera gånger men han lär sig inte av misstagen utan lämnar den olåst om och om igen. Det är uppenbart att man ska känna någon slags sympati för Cyril eftersom hans farsa är ett samvetslöst as, men sympatin ville inte infinna sig för mig. Jag försökte även uppbåda engagemang för det neutrala och ganska välklippta fotot. Det gick sådär.

Man kan läsa intervjuer med bröderna Dardenne och klia sig i huvudet åt deras vaga och mesiga svar. Tydligen spelar cykeln en stor symbolisk roll i filmen. Det är symboliskt att Cyril trampar på pedalerna när han lämnar sitt förflutna bakom sig och att han klättrar på sin egen cykel när han försöker ta sig över en vägg. Säkerligen är Cyrils röda tröja även en symbol för ilska och det klumpiga Beethoven-citatet i soundtracket en symbol för klumpighet.

Statistik:
Cykel: Ja
Jobbiga barn: Jajamen
Karaktärsmotivationer: Näpp
Underhållning: Titta någon annanstans
Minuter: 87
Engagerande minuter: 6

Tidigare filmer:
Vecka 19: Tropa de Elite 2 (Brasilien, 2010)
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)

måndag 13 september 2010

# 186, 187

Det kostade mig nästan fem mils cyklande (jag får cykla allt längre och längre bort för nya kryss nu) men jag fick utdelning.

Lärkfalk
Småfläckig sumphöna


Med tanke på Ölandsresan nästa vecka så lever hoppet om att passera 200-gränsen innan året är slut fortfarande.