Veckans historiska film: Vecka 33: 1969: "Easy Rider" och "The Cremator"

1969. Spalovac mrtvol ("The Cremator") 

Vad är detta? Bisarr genreblandning av skräck, drama och komedi när en tjeckisk krematoriefamilj börjar falla under nazisternas inflytande.

Varför? Kantorn tyckte att den verkade otäck, spännande och dessutom tjeckisk. 

Balloonfighter: En tjeckisk film om en kremator låter som världens festligaste film, men herregud vad jag avskydde det här. Jag tror inte att jag har varit så här arg på en film sen Rom - öppen stad. Och det finns en koppling mellan de två filmerna (samt The Face of Another som jag också hade väldigt svårt för) - karaktärerna håller ALDRIG käften. I The Cremator tvingas man att lyssna på en monoton tjeckisk röst i 1½ timme och enda gången den tystnar är när en pojke med extremt obehaglig kastratröst istället pratar. 

De få stunder The Cremator börjar bete sig som en inte helt jävla utvecklingsstörd film så har jag redan tappat intresset fullständigt och lyckas inte återfå fokus. Blev du lika irriterad och hypnotiserad av det eviga pladdrandet?

Kantor Wilhelmsson: Nej, inte fullt! Jag håller med om att det var en onödigt pratig och ofokuserad film, men jag tycker trots allt att den hade kvaliteter. Bäst blev det när The Cremator vågade lita på sin ryckiga klippning och sina fria associationer och vara riktigt obehaglig. Här fanns en del otäcka scener, som de slibbiga närbilderna på den döende fisken, eller när huvudpersonen började tillbe sig själv.

Sedan har jag också väldigt svårt att vara arg på en film som innehåller en barnteater där folk halshuggs och en ljusshow med foster.

Balloonfighter: Jo, man måste ju ge filmen att den lyckas vara genuint obehaglig och att soundtracket är effektivt. Och att huvudkaraktären heter Kopfrkingl är förstås ett plus. Men det är en deal breaker för mig när karaktärer ständigt berättar för tittarna vad den tänker och vad den gör. Utnyttja filmmediet för helvete!

Vad tyckte du om gestaltningen av Kopfrkingls sinnesförvirring och buddhistiska vanföreställningar?

Kantor Wilhelmsson: Mjaa, det kändes inte helt psykologiskt rumsrent, tyvärr. Kopfrkingl (vilket awesome namn) introduceras som en lite tokig entreprenör som försöker få människor att sälja kremeringar tillsammans med kakor och bröd, men när nazistvännen börjar ansätta honom visar han upp ett tydligt motstånd och hederlighet.

Men sedan plötsligt är han helt bananas och har ihjäl folk... Jag antar att de suggestiva bilderna är viktigare än logiken här. Synd, för det hade kunnat bli en spännande historia om vad som får folk att omvändas.

Sista frågan: Fick du någon ny inblick i tjeckien eller den tjeckiska kulturen av The Cremator?

Balloonfighter: Jag lärde mig att kakor och kremeringar är som ler och långhalm och att det är normalt att ha karpar i badkaret. Jag bombarderas av för många ord för att kunna ta in något mer.

Balloonfighter: 2
Kantor Wilhelmsson: 4

1969. Easy Rider
Vad är detta? Amerikansk road-movie/western om två knarklangare som åker motorcykel genom fantastiska landskap i sydvästra USA.

Varför? Kultfilm, legendariskt soundtrack och väääldigt mycket sent 60-talkänsla. Och så den här taglinen: A man went looking for America and couldn't find it anywhere.

Kantor Wilhelmsson: Easy Rider består till en början bara av två män som åker motorcykel genom öknen till sen 60-talsrock. Det är länge mer musikvideo än film. Arizonas ursnygga platåer glider förbi, Fonda och Hopper åker MC, soundtracket köar en fantastisk låt med The Band, fotot är utmärkt och de två skäggen myser i soffan. Vi utbytte åsikten att om filmen bara fortsatte såhär, utan minsta tillstymmelse till story, skulle vi vara helnöjda.

Vi såg inte klart filmen samtidigt. Med facit i hand - är du nöjd med hur Easy Rider utvecklade sig?

Balloonfighter: Haha, vi såg väl klart filmen med 5 minuters skillnad bara?

Kantor Wilhelmsson: Det avgörande var att vi inte hade kontakt just då och kunde bekräfta varandras åsikter...

Balloonfighter: Jag var nöjd med större delen av Easy Rider. Det kändes ändå nånstans rimligt att huvudkaraktärernas frihetslängtan skulle ha en baksida och jag antar att det speglar 60-talets hippiekultur och drogromantik. Jag är med på tåget så långt, men jag var inte superförtjust i slutet. Filmen var som allra bäst när det bara var en lång musikvideo med landskapsporr i bakgrunden.

Kantor Wilhelmsson: Jag gillade slutet och jag gillade bakslaget vid lägerelden, men håller med om att den mörka baksidan av counterkulturen inte fick samma vikt som den fria roadmovie-känslan. Jag hade gärna haft fler snedtrippade LSD-rus, fasa och ångest för att inte olyckorna skulle kännas som banala tillfälligheter. Easy Rider känns väldigt romantisk och det är helt okej, det är en oerhört snygg film, men det är också så jag kommer minnas den.

Balloonfighter: Och soundtracket! Jag läste att filmen spelades in för 400 000 dollar, men att rättigheterna till musiken kostade 1 miljoner dollar. Lätt värt det. Jag har svårt att tänka mig att filmen hade fått samma genomslagskraft utan Steppenwolf, Jimi Hendrix och The Byrds.

Vad tyckte du om skådespelarinsatserna?

Kantor Wilhelmsson: Jag skrev till dig att det kändes som att Jack Nicholson spelade sig själv, att man i princip bara släppt ut honom i filmen, låtit kamerorna rulla och sagt "rök lite av det här". Det var svårt att göra en vettig bedömning av skådespelandet - dels eftersom tonfallet var så lojt, och dels för att de använde riktig marijuana i scenerna (!). Jag misstänker att det är lite lättare att spela stenad när man är stenad...

Med det sagt så var UFO-monologen fantastisk, och jag gillade det lilla man fick uppleva av Fondas skådespel på kyrkogården också.

Balloonfighter: Mm, det är inte en film som kräver särskilt mycket av sina skådespelare, men om jag ska ranka dem efter det viktigaste (dvs hur coola de ser ut när de åker omkring på motorcykel) så blir det så här:

1. Dennis Hopper
2. Peter Fonda
3. Jack Nicholson

Men det finns viktigare beståndsdelar i den här filmen och jag har längtat efter en film som kommunicerar lika mycket - eller mer - med hjälp av foto, miljöer och musik som med manus och mimik. Easy Rider känns som en perfekt avslutning på 60-talet.

Kantor Wilhelmsson: 8
Balloonfighter: 8

Apor som har sex*

Journalisten och författaren Lasse Berg (f. 1943) är en man vars tankar och hypoteser utgör ett ständigt irritationsmoment i min värld. Berg skriver och pratar mycket om människans ursprung och han är en person som påstår saker som att det naturliga tillståndet för oss människor är att vara höga och dansa och göra varandra glada eller att vi gillar trädgårdar med enstaka inslag av träd och buskar för att det var i den typen av landskap som vi uppstod som art. Han är en god berättare, både i text och i sitt sommarprat från 2009, men han drar slutsatser som är minst sagt godtyckliga och baserade på hans egna ideal, snarare än vetenskapliga belägg.

På Svt sändes häromåret Lasse Bergs dokumentär Jordens snällaste apa som handlar om oss människor. Berg lägger bland annat fram tesen att det kanske inte är konkurrens och survival of the fittest som har format oss människor, utan hjälpsamhet och solidaritet. Kanske rentav godhet? Det som gör oss människor unika är vår osjälviskhet. Detta är tankar som är vanliga på Bergs hemplanet "PK" i galaxen "60-talet".

Berg jämför också oss människor med våra närmsta släktingar, chimpanser och bonobo (dvärgschimpanser) med vilka vi delar cirka 95% av vår genuppsättning. Berg berättar om hur chimpanser bedriver ren krigsföring mellan grupper och att chimpanser dödar både artfränder och andra djur bara för att de tycker att det är så himla roligt. Chimpanserna är våldsamma och inte sällan osympatiska djur med tydliga hierarkier med kuvade honor. Därför avfärdar Berg vårt släktskap med chimpanserna och hävdar att vi är mer lika bonobos. Här finns ett videoexempel på hur chimpanser kan bete sig.

Bonobos är primaternas hippies. De saknar chimpansernas våldstendenser och hierarkier och bonobo-honorna har betydligt högre social status, men göttigast av allt är förstås att bonobos löser alla konflikter med sex! Om det börjar bli osämja i flocken så löser man det enklast med lite samlag och bonobos skyr inga köns- eller åldersbundna gränser och roar sig med så väl hångel som gruppsex, oralsex och onani. Det här tycker Berg förstås låter himla härligt och han arbetar med skygglappar för att komma fram till slutsatsen att vi människor är fredliga livsnjutare - ja, vi är ju bonobos upp i dagen! Att bonobos även har sex med sina egna barn nämns dock inte, men om han hade gjort det hade han förmodligen påpekat att de först ber snällt om lov.

Varning för retorisk fråga: Påminner människan mest om en oförarglig apa som har väldigt mycket sex och chillar eller påminner vi mer om en apa som bedriver krig, strikta könsmaktsordningar, organiserat våld, är främlingsfientlig och dödar andra djur just for the fun of it?

Jag förstår att Lasse Bergs poäng är att vi rent genetiskt och instinktivt är mer lika bonobos, men kan man verkligen bortse från vårt faktiska handlande genom historien och vårt missbruk av den här planeten? Och hur vet han att inte chimpanserna är lika söta och rara som oss innerst inne? Varför väger vår 95%-iga genuppsättningslikhet med bonobos så mycket tyngre än vår 95%-iga genuppsättningslikhet med chimpanserna? Går det att generalisera om människor på samma sätt som med människoaporna? Är människoartens destruktiva uttryck bara judarnas fel? Frågorna och irritationen hopar sig!

* rubriken valdes i första hand för att locka läsare till detta mycket inaktuella inlägg.

Cartmans gentifieringsprofetia

Stadsgeografi är inte riktigt mitt ämne men det var en tillfällig nödvändighet på min utbildning. En aspekt av stadsutvecklingen som intresserade mig var gentrifieringen. Enkelt beskrivet så går gentrifiering ut på att studenter, invandrare och andra hippa låginkomsttagare flyttar in i halvslummiga bostadsområden, sätter sin prägel på det och gör stadsdelen mer attraktiv. Detta leder i sin tur till att medelklass och överklass börjar att flytta in i området, hyresrätter blir bostadsrätter och priserna trissas upp tills dess att de sociala grupper som bodde i området tidigare får flytta till ett nytt halvslummigt område där processen kan börja om. Detta kan också innebära att Ahmeds fruktbod och Gunnars Fisk & Tobak flyttar ut och ersätts av lyxigare butiker och dyra caféer med franska eller italienska namn. Gentrifiering är en allmänt förekommande och pågående process i de flesta storstäder och i Sverige har områden som Södermalm i Stockholm, Majorna i Göteborg och Lilla torg i Malmö genomgått denna process.

I Malmö pågår idag en gentrifiering av Möllevångstorget vilket innebär att allt fler studenter, invandrare och "allkonstnärer" flyttar därifrån, med siktet inställt - på Norra Grängesbergsgatan. Det här innebär att de pionjärhippieflockar som samlas på gräsytorna i min närhet ständigt får tillökning. Detta har fått mig att tänka på Cartmans profetior och beskrivningar av hippies. Han börjar med att beskriva deras spridningstendenser och levnadssätt.


Cartman: Hello, ma'am. I'm working to clean up the neighborhood for parasites. Do you mind if I take a look around your house? I'm afraid you may have hippies.
Old Lady: Hippies?
Cartman: Yeah, they've been popping up all over the neighborhood lately. (Walks in and knocks on the walls) Ms. Nelson next door has seven hippies in her basement, they usually live in colonies.
[...]
Cartman: Oh yeah, here, take a look at this ma'am. You see that? Hippies.
(The hippies giggle and continue to smoke their pot.)
Old Lady: Oh my.
Cartman: These are what we call the giggling stoners, pretty common form of hippies, usually found in the attics. Problem is, if you see one hippie, there are probably a whole more you're not seeing.
[...]
Cartman: Ma'am, I need to clear out your giggling stoners and your drum-cricle hippies RIGHT NOW, or soon they're gonna attract something much worse!
[...]
Cartman: Yeah, you know, I had a guy in Jackson County. He had a drum circle in his backyard. It turned into a drum circle four miles in diameter.

Och det är här det börjar att bli intressant. Idag på min promenad runt kvarteret hörde jag plötsligt trummande från en källare. Congas. Flera stycken. En trumcirkel har de facto bildats! LJUDBEVIS (inspelat med mobiltelefon). Nästa steg, enligt Cartman, är en så kallad "music jam fest". Om Cartmans profetia stämmer även denna gång betyder det att Svenska Akademien snart kommer att uppträda på "min" gräsmatta och att solnedgången ackompanjeras av Manu Chao. Även jag är alltså ett offer för gentrifieringen.

Cartman: Mayor! Mayor! It's just as I suspected. The hippies are organizing for a music jam fest!
Mayor: I know. I signed the permit for it.
Cartman: You... you what?
Mayor: I signed the permit allowing them to have their little music fest here. It just might pump some money into the community.
Cartman: They're hippies, they don't have money!

Avsnittet i sin helhet går att se här.