Aspergers ÄR det nya indie

För ett par år sedan sa jag att aspergers var det nya indie. Jag hade planerat ett långt inlägg här men jag orkade inte riktigt sitta och skriva ned långa slutsatser om att aspergers är förhöjd indie-awkwardness, rabbla upp indie-filmer om aspergerspersoner (Mary and Max, Mozart and the Whale, Adam m.fl.) som kommit de senaste åren och summera dem, att The New York Times också var inne på aspergers-trenden för ganska exakt ett år sedan, att jag vill se om Wes Andersons filmer med aspergers i åtanke och så vidare. Jag tycker det är bevis nog att det till och med i Sverige snart släpps en indiefilm med Gustaf Skarsgård som aspergers-indie-söting. För söta är dagens aspergers-karaktärer (okej, kanske inte Mary and Max-Max men han faller egentligen lite utanför kategorin), de är inte som Toby i American Splendor.



"The more I learned about Asperger’s,” said Max Mayer, the writer and director of the romance, “Adam,” [...] “the better metaphor it felt like for the condition of all of us in terms of a desire for connection to other people."

Plötsligt har alla fått samma idé.