Dagens rätt: Kokt svinmålla med smör

Svinmålla är en av landets vanligaste växter/ogräs. Den gillar nyblottad jord och nyanlagda rabatter men finns lite överallt, ofta i väggrenar, diken, vid gödselstackar, tillfälliga jordhögar och så vidare. Själv hittade jag dagens exemplar utanför ett dagis, 50 meter härifrån. Man kan förväxla arten med andra mållor men de är alla ätbara även om de kanske inte är lika goda som just svinmållan.

För de mer känsliga läsarna som inte känner sig riktigt bekväma med att äta ogräs kan jag tillägga att svinmållan är släkt med mangold och spenat och att den länge ätits av människor. Under vikingatid odlades den förmodligen i Sverige och under olika nödår har man ätit växten och gjort mjöl av dess frön.

Recept:

Plocka valfri mängd svinmålla och skölj av den. Skär den i bitar och släng bort de grövsta bitarna av stammen och lägg ned resten i kokande vatten med lite salt i. Låt koka i cirka 5 minuter. Häll sedan av vattnet och lägg en klick smör på den nykokta svinmållan. Ät.

Det smakade ungefär som spenat, fast mildare och mycket godare. Och så är det gratis. Och ekologiskt. Jag kommer definitivt att äta det igen.

Ruderatmark

Dagens uppdrag var att inventera växtligheten på en hektar ruderatmark. En ruderatmark är en skräpmark som ofta störs av mänsklig aktivitet, till exempel grustag, soptippar, hamnar och industritomter. Det är alltså öppna, ofta näringsfattiga, marker som gynnar särskilda växter.

Mitt val av mark, ett industriområde i Södra Sandby:


Trots att det ser så förstört och tråkigt ut så rymmer den här typen av miljöer ofta en oväntat stor artrikedom. I området hittade vi över 60 olika sorters växter (och då orkade jag inte med de flesta av gräsen).

Inplastningsverkstad

Till mina favoriter för dagen hörde purpurklätt, vit fetknopp, kungsljus och lite ovanligare kalkdån.