Några grekiska djurrättsaktivister släppte nyligen ut 50 000 minkar från en minkfarm. Jag skulle aldrig bära päls och är själv kritisk till hela idén med pälsfarmar, men minken är en nordamerikansk art som inte hör hemma i Europa. Det är förstås inte djurrättsaktivisternas fel att minkarna hamnat här från början men det underlättar knappast att de släpper ut främmande arter i naturen.Invasiva arter är djurarter som förts till nya platser och där hittar en outnyttjad ekologisk nisch vilket har förödande konsekvenser för djurlivet i området. I Sveriges fall innebär förvildandet av minkar under 60- och 70-talet att mängder av av markhäckande fåglar decimerats rejält i antal. Berörda fåglar har inga nedärvda försvarsmekanismer mot minkarna och deras ägg och ungar blir lätta byten. På många ställen längs kusterna har minkar fullständigt raderat ut kolonier av alkor (tordmule, sillgrissla, tobisgrissla). Att bli av med minken i Sverige är antagligen helt omöjligt och den kommer att fortsätta att orsaka stora problem för inhemska djurarter. Att släppa ut pälsfarmsminkarna är alltså kanske inte den absolut smartaste idén.
Så kan det gå när man blandar in moral.
Tordmule on the rocks
