Smakprover från Afrika

Det är inte många spel som har sågats lika brutalt som Afrika (i Japan går det under namnet Hakuna Matata)  som släpptes till PS3 2009. Afrika dras med en del tekniska brister men det är det närmsta jag kommit ett förverkligande av mitt drömspel. Det är ett spel som består av tre av mina största intressen: djur, att fotografera djur samt att inte behöva döda allt som rör sig. Afrika går ut på att sitta hukad i buskar, mecka med kamerainställningar och vänta in djur. Det finns uppdrag, men den största belöningen är att lyckas ta en fin bild. Det gör mig uppgiven att det är så här Afrika bemöts:

"Can you run over small animals in this game? i read somewhere that later on in the game you can drive yourself around, so they better make it realistic so you can run over a lion or something and break its legs off." 

- Användaren contempt456 på GameFaqs.com 

Jag kommer förmodligen att återkomma med en längre text om Afrika när jag spelat färdigt det men tills dess delar jag med mig av några bilder jag har tagit. Jag har precis låst upp den andra kameran och ser med spänning fram emot mer avancerade kameror och objektiv. Jag ser gärna att samtliga läsare på den här blöggen tar upp spelet och börjar byta foton med mig. Kom igen, ni vet att ni vill!

Onödiga bråk

Det är allmän kännedom att Aftonbladets och Youtubes kommentarsfält är en oändlig källa till idioti och meningslösa konflikter. Det samma gäller för övrigt de flesta av landets lokaltidningar. Har potatisskörden i Nås varit skralare än förra året? Då är det vargens fel. Har smultronen på en gammal tants tomt i Arrie vuxit sig ovanligt stora? Då är det invandrarna som har varit framme och pissat i folks rabatter. Det är ju sånt de gör. Ät inte bären, de är definitivt giftiga. Har en kvinnlig spelrecensent gett ett spel för lågt betyg? Ja, då har hon inte fått kuk på länge. Allt det här är vardagsmat sedan tidningarna införde kommentarsfält och oftast är jag oförmögen att provoceras av det. Trots mina skygglappar har jag sett det mesta vid det här laget. Det måste till något extra för att jag ska reagera. Som att en oskyldig saltvattensakvariefilm på youtube kan ge upphov till långa bråk med kommentarer som "Why are you complaining like a f cking b tch? Show us your own saltwater aquarium you f ckin fagg t. If you even have one...".

Sydsvenskan publicerade en artikel om att grisar kan börja användas inom parkförvaltningen i ett försök att få ner maskinanvändningen. En artikel kan inte bli mycket mer harmlös än så. Förutom några förväntade diskussioner  i kommentarerna om grisar verkligen är mer miljövänliga än maskiner, hur man ska kunna ha grisar i parkerna utan att invandrarna stjäl dem och att det är slöseri att köpa in grisar till denna uppgift när kommunfullmäktige redan är fullt med svin så fastnade jag för ett absurt bråk om hur grisarna kommer att påverka igelkottarna samt leda till "färre lamm i samhället".

Jag följer diskussionen med spänning men det verkar som att debattörerna raderar sina inlägg emellanåt. Kanske för att Fred Olson inte sitter på några som helst belägg för att grisar äter igelkottar och kanske för att Thomas emellanåt grips av en känsla av att det kanske, bara kanske, finns något vettigare att lägga sin tid på. 

Internet är fantastiskt. Utan kommentarsfälten på internet skulle man ju kunna få för sig att de flesta människor man ser tänker och resonerar ungefär som en själv. Internet påminner oss dagligen om att vi aldrig någonsin får underskatta våra med- eller motmänniskors bottenlösa idioti.

Miljövänliga Malmö

Malmö hamnar ofta på topp tio över världens mest miljövänliga städer. All heder till Malmö för att de försöker göra något, men det säger egentligen mer om bristen på konkurrens i världen än något annat. Det är skrämmande att en stad kan hamna så högt i rankingen bara på grund av ekostaden Augustenborg, några gröna tak på toaletter och återvinningshus och några miljövänliga nybyggen i Västra hamnen. Det är förstås bättre än ingenting men samtidigt bygger man ut all odlingsbar jord, ger golfklubbar tillstånd att hugga ned 6 hektar av den Natura 2000-skyddade bokskogen för att bygga en ny driving range (tekniska nämnden stoppade dock planerna) och bygger nya stadsdelar som är fullständigt asfalterade och där de få inslagen av växtlighet är kortklippta gräsmattor och enstaka träd i krukor. Även de få naturområden som finns kvar, som Klagshamns udde, ska bebyggas och i Risebergabäcken rinner orenat avloppsvatten ut. En annan detalj som är rätt lustig i sammanhanget är att luftkvalitén i Malmö är sämst i landet och leder till att Malmöbornas livslängd förkortas. I Miljöförvaltningens redovisning lyfter man fram följande:

Bilarna är emellertid inte det enda miljöproblemet som Malmöborna måste hantera. I Malmös miljöredovisning kan man också läsa att partiklar från utsläpp och tunnare ozonskikt förkortar malmöbornas liv. Mark och grundvatten är på flera håll förorenat och svårnedbrytbara miljögifter kommer enligt redovisningen att vara ett problem för malmöborna i generationer. Som om inte detta vora nog visar redovisningen att ändrad markanvändning och klimatförändringar skapar stora förluster i biologisk mångfald samtidigt som Malmös jordbruksmark, landets bästa, försvinner i snabb takt.

Trots detta hamnar Malmö alltså återkommande på tredje och fjärde plats på listor över världens mest miljövänliga städer. Visst fattas bra beslut i Malmö men bristen på konkurrens är oroväckande. Det är helt enkelt alldeles för lätt att som stad gå i bräschen för hållbar utveckling. Det mest frustrerande är att det vore så enkelt att göra små insatser som skulle få mycket positiva effekter för miljön och den biologiska mångfalden, som att plantera lite ängsväxter i de sterila gräsmattorna som är insprängda mellan de arkitektmässigt perfekta stenplattorna. Malmö är knappast särskilt miljövänligt, det är bara det att resten av världen är ännu sämre.