Hjernevask

Jag har knappast försökt att maskera min aversion mot Lasse Berg och nu har jag fått ännu en chans att nämna honom på den här blöggen med anledning av den norska dokumentärserien Hjernevask ("Hjärntvätt"). Vad Lasse Berg, som är utbildad till nationalekonom och statsvetare, gör som provocerar mig är att han spelar in dokumentärer och skriver böcker om människans ursprung som baserar sig på hans politiska agenda och personliga övertygelse istället för att förlita sig på konkret vetenskap.

En av Lasse Bergs mest frekventa poänger är den om människans inneboende godhet. Som ett av sina bevis för denna egenskap väljer han helt godtyckligt ut bonobon (dvärgschimpansen) som löser sina konflikter med sex och sällan brukar våld som vår närmsta släkting trots att den våldsamma schimpansen som dödar bara för att det är roligt egentligen, rent genetiskt, är vår närmsta släkting. Det som inte passar in i Bergs världsåskådning väljer han helt sonika att blunda för och inte bemöta.

Vad som är riskabelt med Bergs teorier är att de så ofta har visats och publicerats i media att de har vunnit mark hos allmänheten. Bergs blinda tro som närmast kan liknas vid en religion tolkas av många människor som vetenskapligt belagd, som sann. Och någonstans har Berg en poäng i att förmedla en bild av människan som ett gott väsen. Det är helt enkelt lite skönt att tänka att han har rätt. Varför måste det komma forskare och klanka ner på det här nu när vi har så trevligt och tror på mänskligheten?

Den norske komikern och akademikern Harald Eia som tillsammans med Ole-Martin Ihle ligger bakom Hjernevask är precis den person som kliver in i bilden och förstör den gemytliga känslan av konsensus. Han rotar i frågor utan att skygga för det politiskt inkorrekta och lyckas samtidigt med bedriften att påvisa de många brister som finns inom flera vetenskapliga fält, i synnerhet sociologi och genusvetenskap. Hjernevask, en programidé som uppstod i samband med firandet av Darwin-året, riktar rejäl kritik mot den förhärskande konstruktivismen och fick ett sådant genomslag i Norge att Oslo universitet kraftigt minskade anslagen till genusforskningen efter att serien sänts.

Liksom Lasse Berg drivs av sin personliga agenda visar Eia att det samma gäller inom bland annat genusforskningen på Oslo universitet. De forskare som han intervjuar har skygglapparna på och är så övertygade i sin tro att de inte kan bemöta den forskning som motbevisar dem. När Eia i avsnittet om homosexualitet frågar om man föds som homosexuell eller om man blir det kan de inte svara för de anser inte att frågan är det minsta relevant, trots att de forskar kring just homosexualitet. Istället får han diffusa svar om att man själv väljer vilken sexuell läggning man vill ha tillbaka. När Eia tar upp att det finns forskning som visar att homosexuella män har fått mindre testosteron under fosterstadiet än heterosexuella avfärdas det som typiska angrepp från maktstrukturerna. Det är bara det att ett par av de forskare som Eia refererar till faktiskt själva är homosexuella.

Förutom att bena i frågan om homosexualitet är medfött eller ej så ger sig Eia bland annat på minst sagt känsliga frågor som "beror flickor och pojkars olikheter på biologin?" och "finns det någon etnicitet som är mer intelligent/ointelligent än någon annan". Svaret på den sista frågan är för övrigt aschkenazer har högst IQ och aboriginer lägst. Stundtals är det besvärande att se på när Eia stöter sig med såväl forskare som rådande samhällsklimat och inte minst ens egen uppfattning, men han motiverar det alltid med intressant forskning och det är oväntat underhållande att få sin världsbild utmanad. Det finns en mängd intressanta ämnen som diskuteras och vänds och vrids på och jag kan knappast redogöra för allt i detta inlägg.

Hjernevask har ett utpräglat biologiskt och vetenskapligt perspektiv som sällan får utrymme i media. Eia visar att mycket av den forskning som vi accepterar som korrekt drivs av personliga åsikter och saknar vetenskaplig förankring. Det är skrämmande, men också en underhållande uppgörelse med den politiska korrektheten som ställer svåra frågor. Ska vi välja att ignorera alla forskningsresultat som kan uppfattas som kränkande för någon eller är det fritt fram?

Lasse Berg då? Jo, till min stora glädje handlar ett av Hjernevask-avsnitten om våld. I detta avsnitt behandlas dels den ganska obekväma frågan "finns det etniciteter som är mer våldsamma än andra?" men även "var människan fredligare förr?". Det sistnämnda är en av Bergs gamla käpphästar. Han, liksom många andra, menar att människoarten levde fridfullt tillsammans (som san-folket i Kalahari) fram tills den neolitiska revolutionen för cirka 10 000 år sedan, då man i Turkiet, Iran, Irak, Saudiarabien, Oman etc. för första gången i människans historia började bruka jorden.


Fram tills för 10 000 år sedan hade människor levt som nomadiska jägare/samlare, men plötsligt började man att odla och blev bofast. Tillgången till odlingsbar mark blev viktig, så viktig att man började uppföra staket och försvara sitt territorium mot inkräktare. Enligt Berg blev homo sapiens aggressiv först i samband med den första agrara revolutionen. Vilka andra skäl skulle annars finnas till att människor vars hjärnor är identiska med våra nutida skulle ha ihjäl varandra? Återigen blundar Berg för det finns bevis för att oerhört många stenåldersmänniskor har skador som visar att de dödats med såväl spjut som tillhyggen. Forskning tyder på att människor aldrig har dödat varandra i en så liten utsträckning som idag.

Steven Pinker, professor med inriktning på evolutionär psykologi på Harvard, (det är alltså inga lättviktare som Harald Eia intervjuar) berättar att studier av de nutida stamfolk som Berg och många andra betraktar som ett föredöme visar på att 15-60% av alla män mördas eller dör i krig. Den siffran är högre än för de båda världskrigen. Två av de personer som Eia pratar med i avsnittet är inne på samma linje som Berg och tror på en fredlig forntid när människor inte hade vapen och dyrkade livet och kvinnan. De medger att det kanske inte stämmer, men man måste våga tro för att känna hopp inför framtiden. Kan man inte någonstans känna sig hoppfull över vilka enorma framsteg vi trots allt har gjort som art när det kommer till att förhindra våld? Blir det inte lättare att utvecklas om vi väljer att acceptera de biologiska förutsättningarna?

Allt ovan och mycket, mycket mer ryms i de sju avsnitten av Hjernevask som alla finns tillgängliga på youtube. Hjernevask är något så ovanligt som ett vetenskapligt frontalangrepp i TV-format och det är ett program som inte skyggar för att gå stick i stäv med rådande diskurser och slår ett slag för biologin och vetenskapen.

Biologi vs. Socialkonstruktivism 1-0. Vågar man hoppas på ett returmöte?

Ken Ring och hans samvete

En av mina favorit-podcaster denna höst har varit Sveriges Radio-producerade Ken Ring och hans samvete. I sex avsnitt har "Sveriges enda gangstarappare" Ken Ring diskuterat olika ämnen med en person som ska gestalta hans samvete. Som hans samvete, eller politiskt korrekta rättesnöre, finns bland annat Gudrun Schyman i diskussionerna om porrindustrin och pengar samt Thomas Bodström i ett samtal om kriminalitet.

Diskussionerna kretsar kring ämnen där Ken Rings åsikter skiljer sig från den utbildade medelklassens. Ken Ring är oftast välformulerad och har mängder av åsikter redan från början, vilket innebär att samvetet har en ganska besvärlig roll. Att till exempel få Ken Ring att förstå vad feminism innebär visar sig inte vara det allra lättaste för Shima Niavarani.

Samtidigt är det just det som är tjusningen med programmet. Ken Ring står för sina åsikter och försöker inte sminka till dem. Samtalen böljar fram och tillbaka mellan konsensus och schism på ett sätt som saknar motstycke i det standardiserade talk show-formatet. Det blir underhållande och stundtals väldigt roligt. Programmet innebär också att man får höra drillade politiker argumentera på en betydligt lägre nivå än brukligt, en nivå befriad från diffusa politiska floskler.

Avsnitten är korta, under 20 minuter, och jag hade gärna sett att de pågick aningen längre. Oftast rundas programmet av just som diskussionerna verkligen börjar få upp farten.

Ken Ring och hans samvete ligger lite missvisande under Humorhimlen-paraplyet och finns att ladda ner från Sveriges Radio.

Apor som har sex*

Journalisten och författaren Lasse Berg (f. 1943) är en man vars tankar och hypoteser utgör ett ständigt irritationsmoment i min värld. Berg skriver och pratar mycket om människans ursprung och han är en person som påstår saker som att det naturliga tillståndet för oss människor är att vara höga och dansa och göra varandra glada eller att vi gillar trädgårdar med enstaka inslag av träd och buskar för att det var i den typen av landskap som vi uppstod som art. Han är en god berättare, både i text och i sitt sommarprat från 2009, men han drar slutsatser som är minst sagt godtyckliga och baserade på hans egna ideal, snarare än vetenskapliga belägg.

På Svt sändes häromåret Lasse Bergs dokumentär Jordens snällaste apa som handlar om oss människor. Berg lägger bland annat fram tesen att det kanske inte är konkurrens och survival of the fittest som har format oss människor, utan hjälpsamhet och solidaritet. Kanske rentav godhet? Det som gör oss människor unika är vår osjälviskhet. Detta är tankar som är vanliga på Bergs hemplanet "PK" i galaxen "60-talet".

Berg jämför också oss människor med våra närmsta släktingar, chimpanser och bonobo (dvärgschimpanser) med vilka vi delar cirka 95% av vår genuppsättning. Berg berättar om hur chimpanser bedriver ren krigsföring mellan grupper och att chimpanser dödar både artfränder och andra djur bara för att de tycker att det är så himla roligt. Chimpanserna är våldsamma och inte sällan osympatiska djur med tydliga hierarkier med kuvade honor. Därför avfärdar Berg vårt släktskap med chimpanserna och hävdar att vi är mer lika bonobos. Här finns ett videoexempel på hur chimpanser kan bete sig.

Bonobos är primaternas hippies. De saknar chimpansernas våldstendenser och hierarkier och bonobo-honorna har betydligt högre social status, men göttigast av allt är förstås att bonobos löser alla konflikter med sex! Om det börjar bli osämja i flocken så löser man det enklast med lite samlag och bonobos skyr inga köns- eller åldersbundna gränser och roar sig med så väl hångel som gruppsex, oralsex och onani. Det här tycker Berg förstås låter himla härligt och han arbetar med skygglappar för att komma fram till slutsatsen att vi människor är fredliga livsnjutare - ja, vi är ju bonobos upp i dagen! Att bonobos även har sex med sina egna barn nämns dock inte, men om han hade gjort det hade han förmodligen påpekat att de först ber snällt om lov.

Varning för retorisk fråga: Påminner människan mest om en oförarglig apa som har väldigt mycket sex och chillar eller påminner vi mer om en apa som bedriver krig, strikta könsmaktsordningar, organiserat våld, är främlingsfientlig och dödar andra djur just for the fun of it?

Jag förstår att Lasse Bergs poäng är att vi rent genetiskt och instinktivt är mer lika bonobos, men kan man verkligen bortse från vårt faktiska handlande genom historien och vårt missbruk av den här planeten? Och hur vet han att inte chimpanserna är lika söta och rara som oss innerst inne? Varför väger vår 95%-iga genuppsättningslikhet med bonobos så mycket tyngre än vår 95%-iga genuppsättningslikhet med chimpanserna? Går det att generalisera om människor på samma sätt som med människoaporna? Är människoartens destruktiva uttryck bara judarnas fel? Frågorna och irritationen hopar sig!

* rubriken valdes i första hand för att locka läsare till detta mycket inaktuella inlägg.