Jag insåg först nyligen att Trummor & Orgel är sådär 100 gånger mer intressanta än Sagor & Swing någonsin har varit*. Bröderna Ljunggren som utgör duon har ett helt annat djup i musiken i och med sina rötter i jazzmusiken, samtidigt som de förstås har hämtat flera skopor inspiration från Bo Hansson. Arcadian Flowers, till exempel, är en fantastisk småjazzig proggrockorgelkakofoni.Eftersom jag just har insett Trummor & Orgels storhet gör det mig extra glad att de kommer och spelar på Babel i Malmö den 22/1. Med sig har de Ebbot. Jag föredrar, som alltid, när Trummor & Orgel kör utan sång men gläds ändå av tanken på att se Ebbot på riktigt.
* Trummor & Orgel har dock inte lika fina omslag som Sagor & Swing.
Jag tycker lite synd om organisten i Trummor & Orgel som ständigt blir jämförd med min enfaldiga musik. Det är att ställa honom mot en handikappad, och det är ju inte särkillt värdigt för hans del. Saken är den att jag har aspergers syndrom och har dokumenterat motoriska problem på grund av att nerverna i hjärnan inte synkar så bra. Till exempel så kan jag inte titta mig i spegeln när jag rakar mig. Jag måste blunda och gå på känn, annars blir jag för formaliserad och stel i mina rörelser, och skär sönder mig i hela ansiktet. De här problemen går naturligtvis ut över mitt orgelspel också, jag måste trixa för att få det att funka. Jag måste till exmpel ha massor av reverb på orgelljudet, annars blir jag nervös och spelar ännu sämre än vanligt. Mina motoriska problem gjorde att jag tillslut tröttnade på att ge mig på komplicerad musik. Jag kom istället fram till att jag tyckte att det var rogivande att sitta och pilla med få toner, helt minimalistiskt. Efter ett tag hade ett antal pekfingermelodier växt fram, som jag spelade in på skoj med en kassettporta hemma i vardagsrummet. Och helt ärligt hade jag ingen tanke på att detta kunde vara något för någon annan att höra på. Första Sagor & Swing-skivan var från början ingen skiva. Jag kopierade kassetter som jag sedan sålde till närmast sörjande. En av dem var Henrik Kihlberg, som av någon anledning gick igång på musiken och frågade om han fick ta några av låtarna och släppa dem på en vinylskiva. Jag sa ja, något jag sedan ångrat djupt. Saken var den att först blev det där uppskattat, men sen blev alla arga när de kom på att de tyckte att musiken musiken egentligen var för enkel. Jag kan ju tyvärr inte trolla bort skivorna, och jag beklagar att jag tagit folks tid i anspråk med den där banala musiken. och kan jag inte lära mig att acceptera att låtarna ligger kvar i etern som lyteskomisk underhållning för cyniska, elaka människor som gillar att skratta åt handikappade människor, så får jag väl begå självmord. Jag kan i alla fall garantera allmänheten att jag kommer inte att pracka på dem någonting mer.
SvaraRaderaNåväl, nog om det, nu gällde det organisten i Trummor & Orgel, som ju inte har några autistproblem, utan är fullt frisk vad jag vet. Han jämförs i tid och otid med mig och det är taskigt och förnedrande för honom, förstås. Hade jag varit frisk i huvudknoppen, hade jag inte uppskattat att ständigt ställas sida vid sida med en dagcenterkuf. För hans skull kunde det ju vara värdigt att lägga ner den grejen och istället jämföra honom med landets skickligaste organister. Jag tänker på Pirre Swäärd, Palle Wagnberg och Kjell öhman. Det är mot det laget man måste låta honom spela om man inte vill divisionera ner honom till min sunkiga nivå. Dessa herrar är verkliga organister, till skillnad mot jag. Ska man hålla på och jämföra honom utan att göra det med en måsttstock som är absurd och elak mot honom så får man lyssna och jämföra vad dessa legendarer producerat och sedan jämföra deras produktion med det som Trummor och Orgel har åstadkommit. Personligen gillar jag nog Kjell Öhman bäst av dem alla.
Hälsningar
Eric Malmberg (som en gång i tiden försökte spela orgel)
Hej Eric! Jag vet många som fortfarande lyssnar på er musik och det gör jag själv också. Jag har samtliga skivor med både dig och Sagor & Swing.
SvaraRaderaAtt din musik är enklare än mer jazzorienterade organisters är inte nödvändigtvis något negativt. "Andra melodin" och "Mjuk skog" till exempel är låtar som jag ofta återkommer till. En bra, enkel melodi utan krångel är fina grejer och en sak med Sagor & Swing som jag särskilt gillat är att jag själv kunnat lära mig att spela en del av låtarna. Det har absolut ett stort värde och Sagor & Swing har varit en språngbräda ut mot annan liknande musik och det är ju något att vara stolt över.
Folk är idioter. Man ska alltid fortsätta att göra det man tycker om och så får man passa på att vara glad de få gånger som de visar någon som helst uppskattning för det man gör.
Jag ska kolla upp Kjell Öhman förresten.
Vad hjälper det med att spela småmysig i ditt svar till mig, när du redan har låtit en taskig text ligga ute i ett halvår? Ingenting. Gjort är gjort. Det finns ingen som helst konsumentvägledning att i motormagasinet skriva att den nya volvon är hundra gånger mera körbar på motorvägarna än trampbilen på leksaksaffären. Det fattar väl alla ändå. Det är bara bortkastade bokstäver. Du får ju naturligtvis jämföra trummor och orgel med något inom jazz om du skall om du skall fumla med hur intressanta de är som jazzmusiker. Är de hundra gånger intressantare än Chester Tomphson? Det är väl mera relevant. Det är bara taskigt skrivet, och sen ett mjukissvar ett halvår senare, när jag skriver, det duger inte. Det är för sent. Man har bara en chans på sig att vara en juste snubbe som bloggare. Nu har du dragit igång ett krig:
SvaraRaderahttp://jaghatartrummorochorgel.wordpress.com/
Haha! Ja, var hjälper det egentligen? Din skådespelare, sitta här och vara trevlig mot den här fantastiska artisten! Nu får du stå ditt kast, din rasist, att mucka med Joelbitar gör man inte ostraffat.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDet här är cherry wainer http://www.youtube.com/watch?v=FtRTHAWRSOg
SvaraRaderaHon spelar trummor och orgel och är typ en million gånger intressantare än trummor och orgel eftesom hon har en sådan teknik, spelglädje och helgalen karisma. Hon är antagligen född i ett fattigt hem, och definitivt i en tidsålder där det inte gick att
mygla sig in i media genom fläskiga dragplåster. Jag skulle aldrig ha en chans emot henne, så det var för mig fullständigt självklart att skita i att ens försöka göra något bredbent och kaxigt av trummor och orgel-konceptet. Istället gjorde jag något naket, enkelt, och självutlämnande, eftersom jag anser att det allid har ett värde i sig på det mellanmänskliga planet. Så tänker en autist. Om man inte kan göra en social kalkyl på
sannolikheten att bli påkommen med ett fuskbygge som kräver att omgivningen inte känner till annat runtomkring, så är det lika bra att inte ens försöka att spela på bredbent kaxighet. Det är ett tekniskt, dött sätt att tänka, och jag tycker att det är ärligast, eftersom man aldrig behöver vara manipulera för att gömma undan det
som skulle avslöja bluffen att man inte är så kaxig som man spelar. Jag hatar det bredbenta, eftersom det bara är ett resultat av ett cyniskt hårt, tomt och kallt samhälle, där mänskligheten bara är döda, dömande grisar gentemot varandra.
Jag skulle lätt kunna spela min musik med henne i samma lokal, eftersom mina enkla låtar kommer från hjärtat och jag vet att naturen tycker att det räcker. Trummor och orgel skulle inte kunna
figurera i samma sammanhang som henne, eftersom deras bredbenta fuskbygge skulle avslöjas. Trummor och orgel kräver att man inte känner till och förstår det millioner gånger kaxigare med en så fantastisk brutta som Cherry Wainer.
Med tanke på att jag anses vara 100 gånger ointressantare än trummor och orgel och de är en million gånger ointressantare än Cherry Wainer så får man konstatera att jag inte kom så långt efter de spändiga uppsalapågarna. Inte illa för en förståndshandikappad idiot som jag.
Eric Malmberg
Jag håller med om att Cherry Wainer är grym, men hennes far var en känd teaterpersonlighet i Sydafrika. Vita sydafrikaner på 50-talet hade det överlag rätt gött. Jag vet inte mycket om henne men att bara ponera att hon hade det fattigt och svårt är ett väldigt underligt retoriskt knep.
SvaraRaderaJag hade gärna diskuterat saken på ett moget sätt, men du verkar oförmögen att ta in det jag skriver och pendlar mellan självförminskande och hybris vilket ger mig rejäla "mata inte trollet"-vibbar.
Som jag skrev i en tidigare kommentar så gillar jag Sagor & Swing samtidigt som jag har lyssnat mycket på Lou Bennett, Jimmy Smith, Grant Greens orgeltrio, Dr Higgins och Bo Hansson etc. Vissa av namnen är mer intressanta än andra, andra ger mig något annat än intellektuell stimulans. Det hade varit kul att diskutera musiken som vi uppenbarligen båda uppskattar, men nu måste jag gå och träffa Ebbot utanför Illuminati-högkvarteret.
Jag vill be samtliga här om ursäkt. Jag kan bara säga att jag blev sårad och tappade huvudet totalt när jag läste att Trummor och orgel är hundra gånger intressantare än vad Sagor & Swing någonsin var. Men nu har jag sansat mig och konstaterar att vad fan, det är ju bara musik, det kan jag inte hålla på och överdriva känslor
SvaraRaderainför. Så jag lägger ner garden. Det är lugnt, vi säger så, Trummor och orgel får segra i det här, jag orkar inte tjafsa om ljudvågor.
Och visst är det så att de är mycket bättre, Det är ett utarbetat koncept, det är välspelat så att det håller ihop i alla hörn. Vad mer kan man begära? Man kan inte precis säga att Sagor & Swing höll ihop särskillt bra. Så jag säger bara keep on good work! Jag skall inte besvära mera. Hej med er, hoppas ni kan kan förlåta min lilla snurriga utflykt i aggressionens absurda rike.
Hälsningar
Eric Malmberg
(organist i saker & ting)
Eric: Skönt att vi kan sluta fred och jag hoppas att du tar till dig av det positiva jag skrev i mina kommentarer också. Ser fram emot att läsa din blogg nu när du har släppt aggressionerna. Aspergers och orglar är två av mina specialintressen så det finns ju goda förutsättningar så att säga. Take care.
SvaraRaderaTänk så olika det kan vara. För mig är Trummor & Orgel tämligen ointressant med sin rock ock blues-influens. Eric och Sagor & Swing har för mig ett poetiskt uttryck som är nyskapande och unikt.
SvaraRaderaJag kommer att följa Erics musikaliska gärning med intresse!