Topp 15 TV-serier 2012: 6. Borgen

Vad är detta:
Dansk dramaserie om en statsministers politiska och moraliska utmaningar.

Förtjänar sin plats på listan för att:
Maken till det här får vi nog aldrig se i Sverige: en intelligent, välspelad och spännande serie om regeringspolitik. Borgen har så bra regi och så allmängiltiga ämnen att min roomie blev gripen av ett fristående avsnitt bara av att slötitta lite under middagen. Under första och början av andra säsongen lider de privata historierna lite av Såp-itis, men oj vad serien tar revansch för det. Avsnittet där Kasper pratar ut om sin barndom är oerhört bra, trots människor som pratar på ett av världens larvigaste språk. Men det är hur Borgen vågar kasta sig in i svåra, infekterade ämnen som gör det till viktig teve. Det här är trots allt en serie vars allra första avsnitt börjar med en sågning av invandrarpolitiken från Borgens svar på SD.

Och varför kan vi inte få se sånt här i Sverige? Det har skrivits intressanta artiklar om den frågan, bland annat från SvDs skribent, som tror att en svensk version hade blivit "räddhågsen och politiskt korrekt". En av de saker som serien lyckas med är just att aldrig bli hysterisk och effektsökande, att alltid behålla en stadig fot i verkligheten, fast den måste leverera nytt drama varje vecka.

"Borgen" är en pärla och jag ser fram emot nästa års tredje och avslutande säsong.

Högtidsstund:
Sekreteraren Sanne är den mest sympatiska i hela världen och får hejarop från mig och Orpon vid de tillfällen då hon är med.

Svagaste ögonblick:
Vissa stilistiska saker blir lite för mycket, som lite för dramatiska klipp eller (sällsynt!) slow-motion.

Bästa karaktär:
Bent!

Bästa avsnitt:
"Hvad Indad Tabes, Skal Udad Vindes - Del II"

Balloonfighter undrar:
Hur stor roll spelar mat i den här serien?
Begränsad. Ett fåtal gånger signalerar det misslyckad ambition, som när Kespeths nya flickvän försöker laga god mat för att vinna hans hjärta.

Svenska dramaserier, 1: Äkta människor

Som global TV-konsument är det lätt att bli bortskämd med fantastiska amerikanska prestigedraman som Mad Men, Homeland eller Breaking Bad, och glömma att vi faktiskt har en egen tevekultur hemma i Sverige.

Det är särskilt lätt att glömma eftersom denna tevekultur till största delen suger.

Men varför har det varit så svårt att skapa engagerande och framgångsrika TV-serier i det här landet? Är det bristen på tradition? Är det att USA och Storbritannien har en rik och bred tevehistoria från flera generationer, medan de flesta svenska skådisar och författare bottnar i scen och teater? Eller är det något i vår svenska mentalitet som bara inte lämpar sig för teve? Danmark, som är ännu mindre än oss till yta och befolkning, har de senaste åren producerat två riktiga hitserier i "Brottet" (som gjordes om till amerikanska "The Killing") och utmärkta "Borgen". Svenska dagbladets krönikör är något på spåren när han hävdar att just Borgen luftar kontroversiella åsikter på ett sätt som en svensk serie aldrig hade vågat.

Vi skägg har bestämt oss för att allt detta måste undersökas närmare. Det är dags att ta några riktiga djupdykningar i den senaste tidens svenska tv-produktioner, och försöka bena ut vad det är som inte fungerar.

Men det första exemplet är faktiskt glädjande.

Äkta människor avslutade sin första säsong på SVT i mars i år och har fått klartecken för en fortsättning. Det är något så ovanligt och uppfriskande som en självsäker science fiction-serie producerad i jante-Sverige.

Serien skildrar ett nutida samhälle där mänskliga robotar, så kallade hubotar, börjat avlasta människan i en massa arbeten - som hemhjälper, fabriksarbetare eller till och med som sällskap för de äldre. Vissa är skeptiska till hubotarnas framfart, kallar dem windows-hjärnor och vill förbjuda dem, medan andra kämpar för deras rättigheter och tillerkänner dem känslor och agendor.

Konceptet är smart och den parallella verkligheten känns välgjord. Hubotarna, som spelas av människor, har blivit sminkade och designade så att uncanny valley-effekten slår hårt. Många olika grader av AI utforskas - förutom de mer eller mindre docila hubotarna, som bara gör som de blir tillsagda, får vi också möta ett gäng avancerade hubotar som befinner sig på flykt undan polisen och börjar upptäcka kärlek och religion. Och i mitten av alltsammans spelar Andreas Wilson en kriminell cyborg.

Skådespeleriet i den här serien är bitvis så dåligt att jag skrattar högt. Flera bra skådisar kämpar mot hopplöst onaturliga repliker och osäker karaktärisering. Det känns ironiskt - och nästan medvetet - att beteendet hos seriens hubotar generellt är trovärdigt, medan allt som ska påminna om mänskliga reaktioner verkar komma från förstaårsstudenter på teaterfolkis som läser innantill. En grundläggande lyhördhet för sociala situationer saknas, så att repliker som "Det var min mamma." eller "Jag är nötallergiker." blir fruktansvärt komiska.

Men serien skäms inte för sig, utan fortsätter köra på. Och bit för bit börjar de parallella historierna bli riktigt spännande. Precis som genreserier som Heroes eller True Blood lider Äkta Människor av ett överskott på karaktärer, där långt ifrån alla är lika intressanta. Särskilt Andreas Wilsons cyborg är plågsamt klyschig och drar ner tempot på alla avsnitt där han är med (om detta också beror på Wilsons skådespel låter jag vara osagt). Men undercover-huboten som hittar kärlek och hemhjälps-huboten som splittrar en kärnfamilj är intressant gestaltade.

Äkta Människor siktar högt och vill fråga oss: Vad innebär det att vara människa? Kan man inte säga att vi också är maskiner? Har dagens samhälle blivit omänskligt på många håll? För att kunna diskutera dessa frågor på ett seriöst sätt hade det behövts skådisar och dialog som inte gränsar till skrattretande. Men Äkta Människor är ändå lovande, bitvis skrämmande och framför allt växer serien med tiden. Det överexponerade fotot börjar hitta snyggare bilder och storyn trissas upp. Med två avsnitt kvar på säsongen känner jag mig rätt säker på att jag kommer fortsätta titta nästa år. Och det får i sammanhanget räknas som ett toppbetyg. 

Äkta Människor finns inte kvar på SVT Play men kan streamas - rätt så smidigt, och med bra bildkvalitet! - från discshop för 9 kr/avsnitt.

Nyfiken på om hubotar kommer finnas i verkligheten framöver? Umeå Universitet har en intressant forskarintervju om detta här.