Veckans historiska film: En liten summering av 1940-talet

Kantor Wilhelmsson: Är du nöjd med vårt urval av filmer såhär långt? Var det någonting från 1940-talet som du saknade till projektet?

Balloonfighter: 40-talet har varit det bästa årtiondet hittills och jag är nöjd med blandningen av både länder (USA, England, Italien, Tyskland, Japan, Frankrike) och genrer. Jag är lite sur att det inte gick att få tag på Aniki Bobo bara. Vad tycker du?

Kantor Wilhelmsson: Jag är nöjd med att vi lämnade USA bakom oss under andra hälften av 40-talet. Det höll på att bli lite jobbigt där med alla noirs. Och då har vi ändå inte sett flera stora "klassiker" från årtiondet. Hur mycket USA känner du att vi behöver när vi nu går in i andra hälften av 1900-talet?

Balloonfighter: Behöver och behöver. Förra årets filmprojekt var ett ganska bra bevis på att man inte tvunget behöver USA. Det är dock ganska skönt att ha Hollywood som back-up efter 5 usla filmer från u-länder. De brukar ändå ligga på en acceptabel nivå kvalitetsmässigt. Man vet man får. Vilka filmer blev du mest överraskad av under 40-talet?

Kantor Wilhelmsson: Den stora överraskningen var förstås Sullivan's Travels, men jag blev även glad av att jag faktiskt kunde gilla Chaplin på riktigt.

Kantor Wilhelmsson: Nu till ett specialevent! Vi har bjudit in Målle, ett av våra STÖRSTA fans! Välkommen!

Målle: Tack!

Kantor Wilhelmsson: Du har fått äran att önska en film från något år mellan 1953-1999, som vi sedan MÅSTE se. Hur känner du inför detta uppdrag?

Balloonfighter: Detta är helt nytt för mig.

Kantor Wilhelmsson: Har du hört talas om fan service?!

Balloonfighter: Jag visste inte att vi hade "fans".

Målle: Jag känner mest skräckblandad förtjusning. Förtjusningen är förstås att jag har makten att få er att se vilken film som helst. Samtidigt finns det ju några att välja mellan, och jag har alltid nära tilll beslutsångest. ÄR det en glad överraskning eller är det en lite jobbig?

Kantor Wilhelmsson: Vi förbehåller oss givetvis rätten att neka ditt önskemål om någon av oss redan sett filmen.

Målle: Det är jag helt införstådd med. Jag har tänkt ut ett litet batteri lämpliga filmer.

Kantor Wilhelmsson: Innan du droppar din första film vill jag bara fråga:
Vad är det bästa med Två män med ett skägg?

Målle: Att det är TVÅ män. Med ETT skägg. Magiskt!

Balloonfighter: Nä men dvärg, mjölka inte vårt enda fan. Nu blir det som i Tenacious D.

Målle: Nej jag skojade bara. Att ni är helt respektlösa mot all populärkultur och att olika djur är ett frekvent inslag i bloggen. Jag inspireras mycket av djuren faktiskt.

Målle: Sedan är det ju en bonus att orpon i bland twittrar om djur. Gråsuggor till exempel.

Balloonfighter: Vår blögg är en sunkig biosalong fylld med djur

Målle: Nåväl. Nu tänkte jag raskt övergå till filmförslagen. Mitt första förslag är ett monument inom Martial Arts-genren från 1994. "Legend of the Red Dragon" eller "Hung Hei Kwun: Siu Lam ng zou". Filmen har taglinen "En man, ett svärd en hel nation av fiender" och huvudrollen spelas av allas vår Jet Li.

Kantor Wilhelmsson: Sett

Balloonfighter: Inte jag!

Målle: Orpon, du kan se den i alla fall. Den är helt fantastisk. Den har allt. Ett barn som ser ut som en pinata, hemliga Kung Fu-skatter, flygande bilar....

Balloonfighter: Oh, det låter underbart over the top. Framförallt pinata-barnet.

Målle: Nästa förslag är Logan's Run från 1976. Klassisk Science Fiction men jättefåniga kläder..

Kantor Wilhelmsson: Haha, inte sett. Jag är på

Balloonfighter: Perfekt! Det är en sån jag har velat se länge men alltid skjutit upp

Målle: Vi har en vinnare!

Kantor Wilhelmsson: Din önskan kommer, enligt vår nuvarande timetable, att slå in någonstans i slutet av augusti.

En sammanställd ranking av 40-talets filmer:

1. Sullivan's Travels
2. Cykeltjuven
3. Black Narcissus
4. The Ox-bow Incident
5. Diktatorn
6. Den tredje mannen
7. Sent om våren
8. Die Mörder ist unter uns
9. Notorious!
10. Flickan och odjuret
11. Cat people
12. Rom - Öppen stad
13. Double indemnity

Veckans historiska film: Vecka 12: 1939. "Spelets regler" och en liten summering av 1930-talet

Det här blev lite av en mellanvecka för det historiska filmprojektet, då vi gick och såg Wes Andersons "Grand Budapest Hotel" på bio. Våra åsikter om denna film... är höljda i dunkel. Istället följer vi upp "Den Stora Illusionen" med ännu mer Renoir, och pratar lite om de tolv filmer vi hann se från 1930-talet.

1939. Spelets regler

Vad är detta? Jean Renoirs überhyllade film om franska överklassmänniskor i en societet som snart ska slås sönder av kriget.

Varför? Kantorn älskade "Den stora illusionen" (och även Balloonfighter tyckte den var mycket bra). "Spelets regler" rankas väldigt högt av filmkritiker världen över.

Balloonfighter: Spelets regler var en ganska udda filmupplevelse. Trots att den utspelade sig i franska överklassmiljöer på 1930-talet så lyckades den kännas förhållandevis modern tack vare alla konstigheter som pågick. Det som stack ut mest i filmen var dels mängden karismatiska karaktärer, dels att så mycket utspelades i bakgrunden. Bokstavligt talat. Det fanns knappt en enda scen där två människor kunde samtala utan att det sprang omkring en hel aristokratsläkt och deras tjänstehjon bakom dem. Och framför dem.

Kantor Wilhelmsson: Ja, jag fick nästan lite Wes Anderson-vibbar av detaljnivån på varje scen och hur mycket spännande som hände "i djupled". Det är lätt att förstå varför det var en nydanande film för sin tid. Jag gillade också manuset, som behandlade karaktärerna älskvärt och aldrig cyniskt, trots att hela karaktärsgalleriet bestod av ryggradslösa kräk.

Balloonfighter: Det är lätt att se varför filmen framstår som nydanande men den har på flera listor nämnts som en av tidernas 5 bästa filmer. Det har jag svårt att förstå. Spelets regler är lustig, dialogen är rapp och en del scener skrattade jag rentav åt, men jag såg inte mycket mer än så i filmen. Finns det några lager i den här filmen eller är det bara en överskattad halvmysig film? OBS! Ej retorisk fråga.

Kantor Wilhelmsson: Det finns definitivt lager och jag tycker att den har ett bra grepp om sitt ämne - den gammeldags aristokratin, och dess bisarra värld, där takt och ton alltid går före normala känsloreaktioner. Mycket görs av att karaktärer "räddar ansiktet" inför folk - fastän alla vet att de egentligen är otrogna och illojala. I en scen springer en man genom ett dansgolv och skjuter med pistol och ingen av de dansande rör en min. Däremot uppstår djup oro och olust bland gästerna när ingen hittar sina skor.

Balloonfighter: Tydligen förbjöds Spelets regler av franska staten på grund av sin skarpa satir av överklassen. Det är nog ett tema som har stått sig sämre än den humanistiska krigsskildringen i Den stora illusionen.

Nu har vi sett två filmer av Jean Renoir. Har vi lärt känna honom än?

Kantor Wilhelmsson: I alla fall tematiskt! Han har kanske inte riktigt lika distinkt visuell stil som många andra regissörer - eller så är det bara att de här två filmerna såg väldigt olika ut (jag tyckte Den Stora Illusionen var mycket snyggare). Några gemensamma nämnare verkar vara: Älskvärda personligheter från hela klasspektrat, rolig dialog och sorg över den tid som flytt.

Och ja, den här filmen var inte på samma nivå som Den Stora Illusionen. Det finns många bra enskilda scener, men på något sätt så nådde den inte upp till samma starka helhet. Har du någon aning om varför?

Balloonfighter: Personligen har jag lite svårt att känna medlidande med fransk överklass. Det gör väl inget om den försvinner med sina löjliga ideal? Jag älskade stundtals kaoset i Spelets regler, men det gjorde det också ganska svårt att engagera sig i vad filmen berättade. Jag blev lite trött av alla karaktärer som jag hade väldigt svårt att skilja åt - förutom Renoir som själv har en roll i filmen och är nästan lika ful som Bert Karlsson. Dansande män i björnkostymer, uppstoppade fåglar som täcker hela golvytor och random skottlossningar i all ära men jag hade velat ha liiiite mer struktur.

Kantor Wilhelmsson: Ja, den farsartade sista halvtimmen var väl på något sätt både filmens styrka och svaghet.

Om vi går över till att prata om 30-talet som helhet? Vi har sett tolv filmer. Jag antar att vi kan vara överens (vi brukar vara överens) om att förra Renoir var bäst och "Kameliadamen" var sämst, men hur skulle du klassa filmurvalet överlag? Har det varit ett bra decennium? Vad har varit de framträdande dragen hos de första tio åren ljudfilm? Många svåra frågor på en gång!

Balloonfighter: Jag kommer antagligen att säga det här varje gång vi har "klarat av" ett decennium, men 1930-talet kändes lite som att komma hem. De äldre filmerna kändes exotiska och teatraliska, men 30-talet har bjudit på en del filmer som inte alls är svåra att sätta sig in i. Vi har sett den första filmen som klarar Bechdel-testet, en animerad film, technicolor, en film med bara kvinnor i, proto-thriller, proto-noire och en tvättäkta b-film. 30-talet bjöd på en helt annan mångfald än tidigare decennium. Och fan vad skönt det var att höra skådespelare prata igen.

Kantor Wilhelmsson: Förvisso sant! Samtidigt har flera filmer varit rejäla besvikelser för mig. M var mycket tristare än väntat och första Hitchcock var långt under all kritik. Men jag tror ändå urvalet har speglat en viss bredd. Och vi undvek Shirley Temple helt, vilket hedrar oss.

Balloonfighter: 7
Kantor Wilhelmsson: 8

Den totala rankningen av 1930-talets filmer: 

1. Den Stora Illusionen
2. Menschen am Sonntag
3. Queen Christina
4. Spelets regler
5. En kvinnas ansikte
6. Snövit och de Sju Dvärgarna
7. The Women
8. M
9. L'Atalante
10. Freaks
10. The 39 Steps
12. Kameliadamen