Sidor

fredag 10 januari 2014

Prognos för spelåret 2014: Det kan bli fett

2013 var ett mediokert spelår för min del. Jag kan inte sätta ihop en en värdig topplista trots att jag spelade 25 spel från året (jag lämnar det till Kantorn). De som stack ut mest var Kentucky Route Zero och The Stanley Parable. Brothers: A tale of two sons var inte heller så dumt. Sen måste jag motvilligt erkänna att jag hade ganska roligt när jag körde omkring naken i bergen på en moped i GTA V och fotade min ovårdat skäggiga karaktär. Hur som helst: jag lämnar 2013 bakom mig och har ingen större lust att se tillbaka på det. 2014 däremot! Det kan bli riktigt fett. Jag vet inte om jag någonsin har kunnat lista 10 spel jag ser fram emot förut.

Här är titlarna jag hoppas mest på i år:

Eidolon (PC)
http://www.youtube.com/watch?v=wDrzv5zBPrE
"Som Proteus fast med pilbåge", skrev någon. Jag vet inte mycket mer än så, men det räcker för mig. Spelet ser väldigt fint ut med sina lummiga polygonskogar.




Among the sleep (PC)
http://www.youtube.com/watch?v=YWDQN_X5b-M
Skräckspel ur ett spädbarns perspektiv. Det är en lika dum som briljant idé. Det kan bli kul. Förhoppningsvis leker skaparna med skräckkonventionerna mer än genom att bara ge spelet en udda protagonist.



The Long Dark (PC)
http://www.youtube.com/watch?v=V7vFRsfVUVM
Tänk er The Last of Us utan hjärndött skjutande och billiga pussel. Det är vad The Long Dark ser ut att ha potential att bli. Det är ett överlevnadsspel som utspelar i en snötäckt postapokalyptisk värld med djupa skogar och hypnotiserande norrsken. Om det ens blir hälften så uppslukande som Miasmata så kommer jag att älska skiten ur det.

That dragon, cancer (Ouya)
http://www.youtube.com/watch?v=WAqZkTdpabk
Förlåt Amazing Frog och Fist of Awesome, men spelutbudet till Ouya är inget vidare i dagsläget. Det finns massor av spel som är underhållande i korta doser, men något genuint asbra spel har jag inte lyckats hitta än. Det kan ändras i och med That dragon, cancer som är skapat av en familj som försöker hantera sin 4-årige sons cancerdiagnos. Det kan bli ett av årets viktigaste spel. Inte minst för Ouya.

The Witness (PS4)
http://www.youtube.com/watch?v=Brd0F7rlXCI
Jonathan Blow blev hela indievärldens älskling efter Braid och har mycket att bevisa med The Witness. Inte minst med tanke på den ofantliga tid han har lagt ner på spelet. Det finns en risk att The Witness blir ett pusselspel av den sort som får mig att känna mig efterbliven och fyller mig med självhat, men ön som man ska utforska ser otroligt fin ut. Möjligen årets mest förrädiska spel.

No Man's Sky (PC?)
http://www.youtube.com/watch?v=RRpDn5qPp3s
No Man's Sky ger spelaren ett helt universum med massor av planeter med olika ekosystem att utforska. Och det ser äckligt snyggt ut. Att utforska djuphavet på främmande planeter kan bli en av årets största spelupplevelser.

The vanishing of Ethan Carter (PC)
http://www.youtube.com/watch?v=MeKrxD6Ps_E
Folk som tidigare har arbetet med Bulletstorm och Painkiller (inte så intelligenta titlar) tröttnade på skiten och bestämde sig för att göra något helt annat än den action de tidigare sysslat med. Utvecklarna har beskrivit spelet som "weird fiction horror" och de få skärmdumpar som har släppts ser väldigt stämningsfulla ut.

Everybody's gone to the rapture (PS4)
http://www.youtube.com/watch?v=CKyoVQKnD4U
Everybody's gone the rapture är skapat av The Chinese Room som gav oss finfina Dear Esther häromåret. Räkna med mer av samma - engelsk landsbygd, ensamhet och en gnutta förvirring. What's not to like?

Cuphead (PC)
http://www.youtube.com/watch?v=v80_FwbAv_s
Run and gun är normalt en genre jag undviker. Om min nyfikenhet ska väckas så krävs det att utvecklarna tar till något storslaget - som att hela spelet ser ut som en tecknad film från 30-talet och soundtrack bestående av swing. Jag kommer säkerligen att tröttna på Cuphead efter en kvarts spelande men fram tills dess kommer jag att se fram emot det.

Neverending Nightmares (Ouya)
http://www.youtube.com/watch?v=mWj4oCfYZGw
Ännu ett spel till Ouya som verkar bli bra! Och ännu ett skräckspel dessutom, vilket jag normalt inte är särskilt intresserad av. Neverending Nightmares verkar intressant för att det handlar om skaparens tid som mentalt sjuk och har ett riktigt fint handritat utseende.




Förutom dessa titlar så väntar dessutom fortsättningar på The Walking Dead, Kentucky Route Zero och The Wolf Among Us

söndag 5 januari 2014

Veckans historiska film. Vecka 1: 1900-1914


Så börjar alltså filmprojektet för 2014 - att försöka titta igenom hela 1900-talet. Där fjolåret hade fokus på ny film från så många olika länder som möjligt, handlar det här projektet om att upptäcka film från varje år mellan 1930 och 1999.

Vårt urval kommer basera sig på två principer:
1. Täppa till kunskapsluckor (t.ex. klassiker vi missat) och
2. Utforska tidsepoker. 
Runt ca 1945-1975 blir det helt plötsligt väldigt spännande och många filmer kommer få slåss om uppmärksamheten. Men vi har inte för avsikt att erbjuda ett komplett urval, utan bara ett charmigt projekt som håller bloggen flytande ett år till innan vi börjar tjäna pengar på den och flyttar till en söderhavsö där vi kan leva gott hela dagarna på inlägg om fåglar, tv-spel och Bristolskalan

Innan 1930 är det dock stumfilm som gäller, en epok vi kommer skumma igenom i fyra inledande inlägg. Kantorn har sett en del från denna period redan innan (filmvetenskap) och ingen av oss är särskilt sugen på ljudlösa karaktärer och teknisk undermålighet (även om det förstås finns en del guldkorn även från den här tiden).

Med dessa inspirerande ord, låt projektet börja!

Alla filmer finns att hitta (lätt) på Youtube. 

1903: The Great Train Robbery
Vad är detta?
Amerikansk western från 1903 och tillika den första filmen med fullständigt narrativ.

Varför?
Se ovan.

Kantor Wilhelmsson: Jag sitter med en halv chokladkanin i munnen och försöker komma på något positivt att säga om denna film. Den står sig säkert fantastiskt bra mot...tja, allting annat från 1903, men det betyder inte att den är spännande att titta på idag. Vad säger du?

Balloonfighter: Ja, vad mer kan man vänta sig av en 111 år gammal film egentligen? Det är bara en massa kroppar som skjuter mot varandra och kameran är för långt ifrån för att man ska kunna urskilja några karaktärer. Inte helt olik The Raid: Redemption med andra ord.

Kantor Wilhelmsson: Man skulle kunna kalla det en spirituell föregångare till The Raid: Redemption. Men den här filmen kunde inte ens hålla fokus. Under trettio evighetslånga sekunder står en trästege mitt i bilden. Vad är grejen med det?

Balloonfighter: Det fanns ju verkligen ingen standard för hur film skulle fungera på den här tiden. Jag tror att publiken nöjde sig med att rörlig bild var rörlig bild. Scenen med stegen var antagligen bara en nödlösning, men vem brydde sig då? Jag hade velat läsa recensioner av filmen från när den var ny. Det enda som lyckades fånga min uppmärksamhet egentligen var hur skådespelarna gestaltade hur det var att bli skjutna.

Kantor Wilhelmsson: Att dö med stil: ta dig för bröstet på ett dramatiskt sätt, ställ dig upp, gör en piruett och fall ihop.

1904: Le voyage à travers l'impossible ("The impossible voyage")
Vad är detta?
Fransk trams-science fiction från 1904 av Georges Méliès.

Varför?
Méliès var väldigt kreativ för sin tid och hade en ganska fin fantasi.

Balloonfighter: 1904 spöar 1903 med hästlängder. En rundresa i världsrymden (som den heter på svenska) är betydligt mer kreativ och rolig än The great train robbery. Kameran är fortfarande för långt ifrån karaktärerna för att man ska få ut något av dem, men Méliès har åtminstone fantasi och tramsiga kulisser. Det måste väl ändå vara bättre än att stirra på en stege i en halvminut?

Kantor Wilhelmsson: Ja, det här var inte alls tokigt. Jag gillar Méliès och tyckte ännu bättre om honom efter Scorseses kärleksfulla porträtt i Hugo häromåret. Man blir belönad av att vara uppmärksam på filmen - ibland kan det dyka upp ett sjömonster i bakgrunden. Av min erfarenhet bygger alla Méliès-filmer på ungefär samma tricks, men det är ju lugnt så länge de inte är längre än en kvart.

Balloonfighter: Ja, idag hade den här filmen inte hållit som uppföljare. I Resan till månen åker en expedition till månen med en raket som landar i ögat, här åker en expedition tåg till solen och landar i munnen. Men jämför man med andra filmer från samma tid så är det ju smått fantastiskt.


1907: Ben Hur
Vad är detta?
Amerikanskt historiskt drama från 1907 om en judisk prins som tillfångatas av romerska styrkor.

Varför?
Vi ville se hur en 107 år gammal episk film såg ut.

Kantor Wilhelmsson: Det här måste vara filmhistoriens första antiklimax. Ben Hur ska ju vara en episk berättelse om romarriket, kristendomen, hämnd och upprättelse. Här är det en suddig femtonminutershistoria där massor av figurer rör sig planlöst runt i bild. Ibland kommer en droska. Jag kunde inte ens följa med i handlingen, kunde du?

Balloonfighter: Nej, jag förstod att folk var osams med varandra men det är väl ungefär det. Jag fick i efterhand läsa mig till vad som hände. Då har man väl misslyckats, även med 1907-års standard.

1909: Princess Nicotine; or, The Smoke Fairy
Vad är detta?
Amerikansk kortfilm från 1909 om en rökare som somnar och besöks av två nikotonälvor (?).

Varför?
När filmen släpptes häpnade publiken över specialeffekterna.

Balloonfighter: Jag tyckte faktiskt att den var lite charmig. Det var ju inte mycket till handling men bildkvalitén var så otroligt mycket bättre än de äldre filmerna och jag kan förstå att folk häpnade över specialeffekterna. Jag blev lite glad av den. En charmig bagatell. Kommer vi att se en remake på den här filmen snart?

Kantor Wilhelmsson: Tyckte den här var värd att notera för en tidig version av stop-motion. Ja älvorna var lite charmiga och busiga och det var kul med en film skildrad ur två olika perspektiv. Det är inte höga krav man har på den här perioden...

Balloonfighter: Haha nej, det blir lite som att bedöma ett spädbarns teckningar. Efter Ben Hur framstår allt som ganska roligt.

1911: Little Nemo
Vad är detta?
Amerikansk delvis animerad film från 1911 om en man som antar vadet att han kan få några tecknade karaktärer att röra sig.

Varför?
Vi såg Gertie the Dinosaur (nedan) och blev - hör och häpna - lite nyfikna på mer av samma regissör.


Kantor Wilhelmsson: Den här filmen tjänade inte på att vi såg Winsor McCays andra epos - Gertie the Dinosaur - först. Fyratusen ark och en månads arbete gick till ett par fula tecknade figurer som utklassas av Disneys mest primitiva karaktärer. Man får väl beundra arbetsmoralen i alla fall?

Balloonfighter: Ja. Eller McCays förmåga att hunsa sina assistenter åtminstone. Det händer inte mycket här. Upplägget är exakt det samma som i Gertie men animationerna finns bara för sakens skull. Det finns ett visst historiskt värde i det här men det mest häpnadsväckande var väl i så fall att animationerna var färglagda. Mer än så går inte riktigt att säga om en film med 2 minuter tecknade figurer som dras ut och trycks ihop.

1914: Gertie the Dinosaur
Vad är detta?
Amerikansk delvis animerad film från 1914 om en man som antar vadet att han kan få en tecknad dinosaurie att röra sig.

Varför?
En av världens första animerade filmer och den första som hade en "riktig karaktär" och introducerade en bunte nya tekniker.

Balloonfighter: Det som skiljer Gertie the dinosaur från McCays tidigare animerade filmer är att Gertie faktiskt har lite personlighet. Upplägget med textrutor funkar bra i det här fallet också. McCay säger åt Gertie vad hon ska göra och efter lite dans får vi se henne utföra coola trick som att lyfta högra foten, äta upp ett träd eller kasta en mammut i sjön. Jag gillade att Gertie var barnsligt bångstyrig, men det är fortfarande oerhört svårt att ta det hela på allvar. Men det kanske inte precis var meningen heller?

Kantor Wilhelmsson: Gertie är urcharmig. Helt klart den bästa filmen i projektet hittills och den enda jag skulle ge mer än 4/10 i betyg. Denna dinosaurie kan lyfta på båda fötterna, buga, äta...typ stenar samt dricka upp en hel sjö. What's not to like?

Balloonfighter: Vilket trick hade du helst velat se Gertie göra?

Kantor Wilhelmsson: Det hade varit kul att se henne spela död på samma sätt som banditerna i The Great Train Robbery.

Balloonfighter: Känner vi oss nöjda med 1900-talets första 15 år eller vill du utforska vidare? (retorisk avrundningsfråga).

Kantor Wilhelmsson: Jag är mer än nöjd. Dags att se filmer som innehåller ljud och karaktärer nu.

Balloonfighter: Det får du nog tyvärr vänta ytterligare 15 år på, haha!

Nästa söndag blir det 1915-1920. Stay tuned!

fredag 3 januari 2014

Filmprojektet 2013: Listor och summering

Nyåret är en tid för löften - orimliga löften, som man sällan kan leva upp till, och oftast har glömt redan när februari börjar.

För ett år sedan satte vi igång vårt Filmprojekt 2013, med målet att se film från så många olika länder som möjligt. Med målet att utforska och upptäcka, och återupprätta våra lite insomnade filmintressen.

Och tro det eller ej, det blev en succé! Har vi missat en enda deadline? Har vi slarvat med uppdateringarna?? Har vi bara sett filmer från USA och Japan??? Nej, det har vi inte. Vi har levererat, varje vecka, och kan nu klassa oss själva som kosmopolitiska cineaster av rang.

Därmed inte sagt att allt vi sett har varit bra. Kanske särskilt under senhösten, när det blev svårare och svårare att hitta ny film från andra världsdelar, blev kvalitetsskillnaden mellan u-länder och i-länder väldigt tydlig.
Men jag hade inte velat vara utan en Viva Riva! eller en Tålamodets Sten. Även de sämsta filmerna erbjuder något eget, något som man inte får via Hollywood-utbudet, även om det ibland bara är sight-seeing i ett främmande land.

Övermodiga och höga på självdisciplin ger vi oss nu i kast med nästa års projekt:
Att se en film från varje år på 1900-talet. ...Nåja, 1900-1929 kommer vi skumma. Det är mest ljudfilmen vi vill åt. De första veckorna kommer innehålla några djupdykningar i 1900-talet, 10-talet och 20-talet, innan det riktiga projektet kickar igång med det ombesörjda året 1930.

Först, lite summeringar!

Projektets bästa filmer


1. Holy Motors 
Kantor Wilhelmsson:
"sammanfattar ungefär allt jag gillar med film (...) ett starkt penicillin mot cynism"
Balloonfighter:
"väldigt, väldigt roligt (...) den bästa filmtwist jag sett"
Läs hela texten




2. Dogtooth
Balloonfighter:
"kommer att stanna kvar i mina tankar ett bra tag framöver"
Kantor Wilhelmsson: 
"en film om makt och förtryck och identitet och språk och sociala koder (...) vägrar släppa taget om dig"
Läs hela texten



3. The Wind Journeys
Kantor Wilhelmsson: 
"Bildrutorna dryper av doft och smak och regissörens känsla för färg och perspektiv" 
Balloonfighter:"(...) det är Colombia som har den egentliga huvudrollen i filmen. Landskapen är fantastiska"
Läs hela texten 



4. Le Quattro Volte
Balloonfighter: 
"Haha, det är bara en massa getter nu. Älskar detta"
Kantor Wilhelmsson: 
"kan beskrivas som en blandning av Tati, en naturdokumentär och 'Babe - den modiga lilla geten' "
Läs hela texten
  

5. Blå är den varmaste färgen
Kantor Wilhelmsson: 
"så uppe i det fysiska, i känslan som händer nu och gör ont (...) en film med självförtroende och övertygelse" 
Balloonfighter: 
"en av de mest närgångna filmer jag har sett (...) till slut blev jag tvungen att lämna min obekvämlighet åt sidan"  
6. Turinhästen
7. Lore
8. Jakten
9. Once Upon a Time in Anatolia
10. Den gröna cykeln
11. The Broken Circle Breakdown
12. Stoker


 Projektets sämsta filmer
  









Statistik


Totalt antal filmer: 71
Totalt antal länder: 54
Snyggast foto: Once upon a time in Anatolia/Turinhästen/The Wind Journeys
Roligast karaktär: Wadjda
Sämsta karaktär: Hakl i In the shadow
Största överraskning: The Wind Journeys!
Största besvikelse: Somewhere in Palilula
Bästa djur: Geten i Tulpan
Bästa soundtrack: The temptation of St. Tony
Bästa manus: The Broken Circle Breakdown
Bästa kostym: Holy Motors
Bästa Mads Mikkelsen: Jakten
Dummaste film: The Raid: Redemption
Sämst kvinnosyn: Sibir, monamur
Sämsta land: Saudiarabien
Dyrast: Django och Cloud Atlas (100 000 000 dollar)
Billigast: Thale (10 000 dollar)

Högst imdb-snitt: Django Unchained
Längst: Blå är den varmaste färgen (179 minuter)
Kortast: Circus Fantasticus (72 minuter)





tisdag 31 december 2013

En liten hög med bäst 2013


Ett år har gått unt so weiter. Två män med ett skägg önskar tillsammans med våra systerbloggar Två män med en bergvägg, Två män med ett fläsklägg och Två män med en Meg (Westergren) er hjärtligt välkomna till det skrämmande året 2014. 


Kantor Wilhelmsson

Bästa TV-spel: Proteus
Bästa bok: "De små hästarna i Tarquinia", Marguerite Duras 
Bästa TV-serie: Breaking Bad
Bästa film: Holy motors
Bästa resmål: Hamburg (i brist på bättre)
Bästa aktivitet-som-varit-på-gång-i-sju-år: paddla kanot
Bästa snacks: krabbelurer
Bästa roomie-citat: "jag hatar intressen, det är det värsta jag vet"
Bästa psykos: roomie och jag hukar framför ett klädskåp en morgon och tillbringar hela förmiddagen med att sjunga sånger om det.
Bästa upplevelse: Att spela Ravels G-durkonsert med orkester
Bästa kalender: "Rolig 13/14"
Bästa fullföljda mål: filmprojektet!
Bästa misslyckade projekt: Att se "Satantango"
Bästa ångest: magsjuka och vräkt från sin bostad på samma dag
Bästa besvikelse: min X360 och Wii lade av på samma dag
Bästa smeknamn: "rolig gubbe"
Bästa tonsättare: Sweelinck

Balloonfighter

Bästa TV-spel från året: The Stanley Parable
Bästa spelupplevelse: Miasmata
Bästa TV-spel vi aldrig hann spela: Rayman Legends
Bästa online-spel: Minecraft
Bästa bok: Konsten att fotografera fåglar och andra djur av Brutus Östling
Bästa TV-serie: Orange is the new black
Bästa film: Holy motors
Bästa podcast: Palmemordspodden
Bästa resmål: Thailand
Bästa djur: Havssköldpadda
Bästa fågel: Brahminglada
Bästa bedrift: Tog dykcertifikat
Bästa besvikelse: Godus (som jag var med och kickstartade och sen var det sämsta skit jag sett)
Bästa stad: Kuala Lumpur
Bästa mat: 5 kronors-pad thai
Bästa smeknamn: Mr. Beard Man
Bästa kloster: Montserrat (Spanien)
Bästa skelettkonst: Santa Maria della Concezione dei Cappuccini (Rom)
Bästa upptäckt alla kategorier: Underbara Osten (Gudbrandsdalens getost)
Bästa guilty pleasure: Äkta människor
Bästa dumma citat: "Kakel - är det också snö?"

Mellandagsfilm: The Broken Circle Breakdown (Belgien, 2012)


Vad är detta?
Belgisk film från 2012 om ett kärlekspar som drabbas av en djup tragedi.

Varför? 
Den verkade ha betydligt mer stil och tanke än de flesta andra dramer. Redan filmens titeln var lovande, tyckte Kantorn. Balloonfighter fick upp ögonen för filmen efter att ha hört lovord om country- och bluegrass-soundtracket.

Balloonfighter ställer Kantorn till svars:

1. Vi har inte sett särskilt många muntra filmer under filmprojektet. Tar The Broken Circle Breakdown priset som projektets sorgligaste film?

Ja, Broken Circle är utan tvekan projektets sorgligaste, och den tyngsta film jag själv sett sedan Oslo, 31. August. Jag kan utfärda en varning om någon ville se den här i tron att det var en romantisk komedi.

2. Vi har ju sett en del sorgliga filmer tidigare där vi tänkt "jaja, allt är hemskt, vi vet det nu, get it over with".Vad är det som gör att The Broken Circle Breakdown trots allt funkar med all sin tragik? 

Broken Circle Breakdown gör det medvetet svårt för sin tittare eftersom den vill presentera sorg som något orättvist och ödeläggande, något som det inte finns lösningar på. Karaktärerna försöker rikta sin frustration mot vetenskapen, religionen, konsertpubliken eller varandra, men som åskådare har man inget annat val än att sitta och ta emot. Paret som står i centrum är uppriktigt och fint skildrade och deras relation förblir trovärdig även långt in i de fulaste delarna av sorgen. Filmen vägrar ange en syndabock eller lätta bördan med underhållning eller puckat filmdrama. För tittaren finns det liksom ingen väg ut.

3. Vid ett tillfälle under filmens gång blev du glad och skrev något i stil med "yay filmen börjar gå baklänges!". Kan du förklara vad du menade och varför det gjorde dig glad?

Broken Circle Breakdown berättar sin story i en väldigt trasig kronologi. Detta kan och har många gånger blivit skit. Jag vill rikta en särskild känga till Gaspar Noës "Irreversible" (apropå en film som faktiskt går baklänges). Men vad jag tyckte fungerade här var att den brutna kronologin användes för att ge kontrast och ljus till de mest tragiska scenerna. Istället för att få en film som långsamt och förutsägbart gick mot sin undergång fick vi en som överraskade och tvingade oss att hålla oss vakna även långt efter att det ledsna visats. Det var nog därför den inte kändes sentimental heller.

4. Belgien slår mig inte som ett country- och bluegrass-land, men just den sortens musik har en framträdande roll i filmen. Om du var tvungen att byta ut det mot en annan musikgenre (utan att ändra något annat än musikscenerna), vilken hade du valt och vilka tre låtar hade varit givna?

Jag tycker bluegrass är ett lyckat val - den känns också osentimental och har mycket tempo. Bra kontrast. Hade varit kul med en electronica/house/ambient film med samma tema. Man hade fått byta ut karaktärerna och settingen, men det hade blivit spännande. Nu var det längesen jag lyssnade, men kan tänka mig Four Tet - This Unfolds, Ellen Allien - Zauber och The Field - A Paw in my face.


Kantorn skärskådar Balloonfighter:

1. Vad tyckte du om filmen?

Jag skäms lite för att erkänna det här... men det var väldigt skönt att vara tillbaks i västvärlden efter många veckor i Afrika, Mellanöstern och Sydostasien. The Broken Circle Breakdown är oerhört sorglig, men det funkar tack vare regin och skådespelarna och inte minst soundtracket. Filmen blir aldrig en renodlad "kolla vad synd det är om det här paret"-berättelse som exempelvis Omar dödade mig. Broken Circle visar inte bara att paret sörjer och är värdiga, utan hur ful och destruktiv sorgen kan vara. Och det gör det till en betydligt mer intressant film. Det här är nog den mest amerikanska film jag har sett (som inte är amerikansk) - kan man vänta sig en Hollywood-karriär för regissören Felix van Groeningen eller rentav en remake av filmen? Jag tror fan att den har Oscars-potential!

2. Kunde du sympatisera med paret? Varför/varför inte?

Bra karaktärer spelade av duktiga skådespelare med bra manus om förlust... Ja, jag kunde absolut sympatisera med dem.

3. Vad var det bästa med George W Bush som amerikats president?

Att han alltid såg ut att tänka något i stil med "blubb blubb blubb jag är en liten fisk" när han borde se som mest allvarlig ut.

4. Det här är sista anhalten för vårt filmprojekt 2013. Totalt har vi sett 71 filmer. Har det varit värt?  Har det funnits mindre bra inslag? Vad hoppas du på inför nästa år?

Det har varit otroligt värt. Jag har njutit av alla nya språk, kulturer och landskap som man normalt aldrig ser på film. Tyvärr märks ju skillnaden i budget och filmtradition enormt mellan jordens rikare och fattigare nationer. Det blir inte alltid helt lyckat, men jag ser mycket hellre en halvkass film från Kongo eller Samoa än en från Hollywood.

Nästa år vill jag se en varm muslimsk film som kontrast till alla kvinnoförtryckande muslimska män vi såg i år. Filmprojektet ska ändra skepnad nästa år, men jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta ta oss utanför USA/Europa/Japan.

måndag 30 december 2013

Mellandagsfilm: 678 ("Kairo 678", Egypten 2010)


Vad är detta?
Egyptisk film från 2010 om tre kvinnor som försöker stå upp mot sexuella trakasserier.

Varför?
Bra tema + att Egypten var ett outforskat land.

Kantorn frågar sig gång på gång:

1. Vilket är det bästa tonfallet för att gestalta det här ämnet? Allvar, humor eller någonstans mittemellan? Och hur lyckas den här filmens blandning?

Det är ett allvarligt ämne och bör förstås behandlas som ett sådant, men jag tycker inte att humor är någon motsättning till det. Det är lätt hänt att en film om sexuella trakasserier går under av sin egen vikt på samma sätt som Tålamodets sten. Kairo 678 klarar balansen bättre, men jag hade hoppats att Nellys ståupp-karriär hade fått mer utrymme och att hon hade fått leva upp till den humoristiska potential hon hade i början innan alla bara spårade ur och stabbade kukar.

2. Skulle du vilja se någon av karaktärerna igen?

Nej, jag känner mig rätt färdig med dem.

3. Hur skulle du reagera om du åkte med en fullproppad buss genom Malmö och plötsligt kände en hand på rumpan?

Jag har värdighet och en själ och åker således inte stadsbuss. Men om jag fick en hand på rumpan skulle det antagligen vara det minst obehagliga med bussresan.


Balloonfighter söker visdomsord: 

1. Kairo 678 ska vara baserad på verkliga händelser. Trots det klagade du flera gånger på att filmen inte kändes trovärdig. Vad var det som var fel?

Dramat kring de tre kvinnorna kändes forcerat och lite klumpigt. Konflikterna var för enkla och överspelade, anpassade för att se bra ut på film, och saknade verklighetens leda och komplexitet. Det var såpalösningar på flera av karaktärerna - den gedigne polismannen vars fru väntar barn t.ex. Jag fick inte känslan av att titta på riktiga människor.

2. Kan religiösa människor bli bra ståuppkomiker?

Tror jag absolut. Kommer inte på någon på rak arm, men nog borde det väl finnas religiösa människor med sarkasm och självironi? Eller? Det måste väl finnas, någonstans?  ...Någon? (Vi har ett kommentarsfält)

3. Filmens tre huvudkaraktärer är väldigt mycket "typer". En har slöja, en är sminkad och snobbig och den tredje är cool och gatusmart. Vems uppror sympatiserar du mest med?

Definitivt den coola och gatsmarta. Önskar bara att hennes ståupp var lite bättre. 

söndag 29 december 2013

Vecka 52: Püha Tõnu kiusamine ("The Temptation of St. Tony", Estland 2009)


Vad är detta? Moraliskt och existensiellt estniskt drama från 2009 om en lam tjänsteman och hans absurda upplevelser av godhet och ondska.

Varför? Kritiker jämförde den med Roy Andersson. Spännande svartvitt foto. Svart humor. Många skäggpoäng där!


Balloonfighter frågar:



1. Vilka filmer i projektet är topp 3 fotomässigt? Vilken plats hamnar The Temptation of St. Tony på?

Så många filmer i projektet har haft fint foto att det här mest blir en fråga om smak. St. Tony kommer nog med i topp 10 i alla fall. Jag var helt hänförd av fotot i Once upon a time in Anatolia - nattscenen där var bland det finaste jag sett på film. Fotot och färgerna i The Wind Journeys var svåra att överträffa. Sist vill jag nominera Farbror Boonmee för ett mjukt foto som faktiskt gav känslan av att befinna sig i tropikerna.


2. Filmen hade ett stort karaktärsgalleri. Hade du någon favorit?


Jag vet inte vilken karaktär jag gillade bäst, men Denis Lavant har så stark utstrålning att det nästan blir honom man minns per default.


3. Hade du matat en hemlös som knackade på ditt fönster?


Jag hänvisar till följande bild.




Kantor Wilhelsson undrar:

1. Tycker du att St.Tony var lyckad som helhet? Hur står den sig som ett helt verk om du jämför med regissörer som Kaurismäki eller Roy Andersson?


Den står sig helt okej, men jag tyckte inte att den hade lika väl avvägt tempo eller samma komiska timing som hos just Kaurismäki eller Roy Andersson. St. Tony kändes lite splittrad och kanske aningen krystad i ett par scener mot slutet. Jag är starkt emot användandet av cirkus eller burlesk för att gestalta surrealism (det är en så jävla sliten och tråkig klyscha). Det faktum att regissören Veiko Õunpuu inte kunde låta bli det tar jag som ett tecken på att han inte har mognat riktigt som regissör, men då kan det vara värt att notera att han är 30 år yngre än Roy Andersson. 



2. Jag ser den här filmen som en slags fars över samhällets enorma klyftor och de überrikas dekadens, ansvarslöshet och vansinne. Vad ska vi egentligen göra åt den skenande kapitalismen?

Låta samhället största samman, säga "vad var det jag sa?", bygga varsitt lerskjul och gå vidare med våra liv. 


3. Det är mycket symbolik på gång här - en präst som är en spindel, massa döda människohänder mitt ute i skogen, en svart hund som följer med huvudpersonen. Den svarta hunden är en klassisk symbol för döden och jag tror även präst-som-spindel är ett väl beprövat grepp. Men vad betyder det att huvudpersonen hittar en massa avhuggna människohänder?

Symbolik? Varför kan det inte bara vara en kille som går på promenad och råkar hitta en massa avhuggna händer? Har inte du hittat nåt konstigt någon gång utan att det betydde något? Jag har hittat en gasmask på stranden i Fredshög och ett grishuvud vid Norra Grängesbergsgatan i Malmö, men inte fan betydde det någonting. Det var bara potentiella prydnader som jag lät ligga. Jag tror det var precis likadant med de avhuggna händerna. Hur de hamnade där? Tja, den som hade dem innan tröttnade väl på dem.


Statistik:

Misantropi: 95%
Dekadens: 81%
Mörker/Ljus: 80/20
Idyllisk estnisk landsbygd: 2%
Random konstigheter: Ja, men inte så många som man kan tro

fredag 27 december 2013

Mellandagsfilm: Tålamodets sten (Afghanistan, 2012)


Vad är detta? Afghanskt drama från 2012 om en kvinna som har det ungefär så där härligt och självförverkligande som kvinnor i det landet brukar ha det.

Varför? Jag tyckte att framsidan var väldigt fin. Afghanistan är ett spännande land.

Balloonfighter frågar:


1. Vad är tråkigast - att kolla på The Patience Stone eller att leva sitt liv i Afghanistan?

Jag slipper ju bli bombad, mördad och/eller våldtagen när jag tittar på filmen (och uttrycker mina åsikter om den), så det är ju ett klart plus. Jag tror jag haft tråkigt i Afghanistan också, är inte nöjen i princip förbjudna där?

2. Om du var allsmäktig producent och fick lägga in ditt veto - vad skulle du säga åt regissören Atiq Rahimi att addera till filmen för att lyfta den?

En enda sak: GESTALTA alla händelser som huvudrollskvinnan FÖRELÄSER om. Det här är så pass grundläggande och filmiskt att jag inte fattar hur regissören har tänkt. Man låter inte en ensam dam sitta i ett halvtomt rum, stirra ut i luften och leverera typ 90% av filmens händelser i monologform. Det blir URTRÅKIGT och OINTRESSANT.  "Show, not tell", hört talas om det? Värst blir det när man får en försmak av filmens kärleksdrama, men alla påföljande händelser klipps bort, och sen sitter hon där och talar högt igen. Jag orkar inte!!

3. Vad är det som räddar filmen från ett bottenbetyg?

Fint foto och några genuint skrämmande scener. Jag hade nog tyckt om filmen om den ansträngt sig för att faktiskt vara en film.


Kantorn frågar:

1. Kan du, utan att spoila, berätta hur den här filmen borde ha slutat (i den bästa av världar)?

Med ett stort svampmoln över Afghanistan. Kvinnor och djur tittar på från ett betryggande avstånd och skålar i champagne. Klöv i hand och fena i tass vandrar de tillsammans bort från skiten till tonerna av Destiny's Childs Bootylicious.

2. Kan du komma på något positivt med Afghanistan, som inget annat land har?

Jag har flugit över landet ett par gånger och även från 10000 meters höjd ser det extremt deprimerande ut på ett sätt som få länder kan matcha. Oavsett vilket land man kommer från så tänker man nog "jag har det ändå rätt bra hemma" efter ett par dagar i Afghanistan. Annars är Afghanistan ett av få länder som snöleopard fortfarande finns kvar i.

3. Hur många dagar hade gått innan du gett din äckliga komatos-make dödshjälp?

Dagar? Max en kvart. Och jag har bett min sambo att överge mig lika fort om jag blir en grönsak. Ingen ska behöva förstöra sitt liv på det sättet.

torsdag 26 december 2013

Mellandagsfilm: Omar m'a tuer ("Omar dödade mig", Frankrike/Marocko 2011)


Vad är detta? Fransk-marockanskt kvasidokumentärt rättsdrama från 2011 om en trädgårdsmästare som blir oskyldigt anklagad för mord.

Varför? Korrupt rättspolitik i Frankrike lät som en bra grund för en story.

Kantorn frågar:


1. Hur ska man kunna behålla intresset för en film som bara vältrar sig i huvudpersonens oskuld och inte gräver djupare i hovrättens skumma motivationer?

Jag vet inte riktigt om det går. Det blir ju helt befriat från drama och friktion. Det är bara synd om Omar hela tiden och efter två minuter vet man vart filmen är på väg och den bjuder inte på några som helst överraskningar. Visst, Omars öde är hemskt orättvist men jag skulle hellre läsa om det i en tidningsartikel än se en långfilm om det.

2. Vad saknar du mest i Samo Bouajilas skådespelarinsats?

Nyans. Omar är så äckligt jävla oskyldig från början till slut att jag börjar irritera mig på honom. Filmhistorien har aldrig sett en lika oskyldig man som Omar. Om Bouajila hade kunnat plantera ett frö av tvivel hos tittaren hade filmen vunnit mycket.

3. Om du hade legat döende (spelar ingen roll hur det gick till), vad hade du helst skrivit i ditt eget blod?

Med tanke på min blodfobi hade det nog blivit "Ew ew ew ew ew".


Balloonfighter flörglar:

1. Hur var skildringen av fängelselivet jämfört med till exempel Un prophète som utspelar sig på ett franskt fängelse?

Det var skönt att se en film där fängelsekamraterna faktiskt betedde sig någorlunda humant och inte psykotiskt. Det börjar bli tröttsamt med schablonbilden av fängelset: en plats där du omedelbart blir nerslagen och indragen i en knarkliga. Jag har ingen förstahandserfarenhet men allt kan ju inte vara som i Oz.

2. Skulle Omar dödade mig rentav ha fungerat bättre som dokumentär?

Kanske. Framför allt tyckte jag att sidohistorien med författaren som ville rentvå Omar inte tillförde någonting. Vad är poängen med att visa karaktärer som inte har någon meningsfull personlighet utan bara rabblar fakta och argument?

3. Finns det några bra rättsprocessfilmer?

Ja, To Kill a Mockingbird är mysig! Den utspelar sig bara delvis i rätten, i och för sig.

onsdag 25 december 2013

Mellandagsfilm: Circus Fantasticus/Silent Sonata (Slovenien, 2010)


Vad är detta? Fantasifullt slovenskt krigsdrama från 2010. Filmen är känd både som Circus Fantasticus och Silent Sonata.

Varför? Fint bildspråk och förhoppningar om en bra balans mellan trams och pretention.

Kantorn drar sig till minnes:

Det verkade passande att skriva om den här filmen långt efter att vi sett den. Circus Fantasticus är utformad som en lång epilog, bokslutet för flera karaktärers liv och tragedier.

En liten cirkus kommer till en avskild stuga där en kvinna ligger döende. En man med hagelgevär försvarar henne och barnen. Har cirkusen åkt vilse? Behöver de husrum för natten? Eller vill de dra sig tillbaka från det professionella livet? Spelar anledningarna någon roll?
Den första konfrontationen är spänd, men cirkusfolket stannar och rotar sig medan mannen börjar hantera hustruns död. Samtidigt går barnen på upptäcktsfärd längs krigshärjade stränder.

Allt det här skildras utan ett ord. Dialoglösa filmer har vi haft förut, men då drevs de inte framåt av människor. Jag skulle säga att Circus Fantasticus grepp fungerar. Den har inga kommunikationsproblem, tack vare en stark regi, och det känns inte heller konstigt att ingen pratar.

Men avsaknaden av dialog ger filmen en eterisk, lite sömnig karaktär, känslan av en lång behaglig dagdröm. Circus Fantasticus skildrar bara den ena sidan av att hantera förlust och tragedi, den långa, bortsköljande som kommer när allt jobb redan är gjort. Det är en fin elegi över krig och död som kanske hade vunnit på lite mer smärta.


Balloonfighter gräver i sitt förflutna:

Ända sedan vi såg Le Quattro Volte har jag längtat efter en liknande upplevelse. En tyst och filosofisk film som gränsar till natur- eller samhällsbetraktelse, fylld med symbolik. Circus Fantasticus är det närmsta vi har kommit sedan dess, även om den är betydligt tramsigare och mer lättsmält.

I vissa scener funkar anslaget, ibland blir det aningen krystat, men det kanske mest har att göra med det slitna greppet "cirkus kommer till stan och allt blir crazy bananas". Som bäst blir det när filmen drar mot det surrealistiska och drar tragikomiska paralleller till inbördeskriget på Balkan. Jag hade gärna sett mer av det och mindre cirkus. 

tisdag 24 december 2013

Vi önskar glad jul med en pretentiös filmtitelsgenerator




Skäggens filmprojekt har resulterat i många fina upplevelser, men också mycket att ifrågasätta. En trend tycks vara Väldigt Pretentiösa filmtitlar - kanske särskilt från oetablerade regissörer, som måste ta i lite extra för att locka cineasterna. Titlar som "Sparvarnas sång", "Tålamodets sten" och "Tårarnas äng" är inte ovanliga...

Vi bestämde oss för att hjälpa dig som är ambitiös filmregissör.
Vår eminenta kodmaestro Ella har byggt en slumpgenerator för att snabbt och effektivt hitta en svulstig titel till din nya storfilm.

Mycket nöje och God Jul önskar
Skäggens Värme

Slumpa fram en pretentiös filmtitel!